 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tage Nörgaard
publicerad 16 nov 2009 kl. 02.28:
Vart fan tog gud vägen?
"Jag är medveten om att det finns helårskristna, människor som har en djuprotad tro på Gud och Jesus Kristus. Vad jag inte förstår är att dessa troende är så knäpptysta framför den hädande pyttipannan av kristendom, imperialism och kommersialism!"
Eventuella helårskristna läsare får förlåta mig denna överskrift, men det är nog helt enkelt den som bäst illustrerar vad jag här försöker säga. Religioners syfte och effekter, treenigheten mellan kristendomen imperialismen och kommersialismen är ett omfångsrikt tema. Här finns material till många böcker. I denna artikel kan jag i brist på utrymme tyvärr bara snudda vid ämnet.
Om vi med begreppet politik menar ett sätt att härska, ändra eller konservera folkets beteende, så är alla religioner givetvis politiska. Bibeln, Koranen, den judiska Talmud och hinduismens heliga skrifter kan betraktas som politiska manifest. Buddismen tycks på något sätt vara ett undantag, därför att Buddha inte är någon gud utan ett mänskligt ideal.
Språket antas vara ungefär 200 000 år gammalt. Det tog sin början med homo erectus, den upprätta människans grymtningar och gester och fortsatte så sin utveckling fram till homo sapiens (150 000 år senare) och till det språket vi numera använder i våra kommunikationsförsök. Språket tycks ha varit en viktig förutsättning för framåtskridandet i människors förmåga att uppfinna de gudar som passade bäst till de aktuella behoven. Vi vet inte så mycket om detta. Vår skrivna kulturhistoria räcker inte särskilt långt i relation till miljoner år av förgången tid.
Språket och behovet av gudar skiljer människan från djuren. Vi har i mer än 100 000 år uppfunnit gudarna och har tilldelat dem den roll som passat bäst till våra aktuella behov. I dyrkandet av gudarna tillskrev vi dem ofta mänskliga egenskaper. Det är ganska påfallande, så mycket våra dagars dyrkande av idoler och kändisar minner om våra föregångares relationer till gudarna!
Människor skapade de monoteistiska gudarna Jahve och Allah för ungefär 2 000 år sedan. Judendomen, Islam och Kristendomen anses ha tillkommit i samma tidsperiod. Antagligen föddes då nya kulturer och de nya makthavarna önskade förstärka folkets respekt för lagar och myndigheter och inte minst ge folket önskvärda förhållningssätt till nya krav. En ny obestridlig och sammanhållande religionsbildning var därför en nödvändighet.
Låt så de lärda stridas om i vilken grad en religion har ett avgörande inflytande på en kultur eller i vilken grad en kultur har ett avgörande inflytande på en religion. I Gamla Testamentet blev Jahves roll som gud för bofasta jordbrukare med tiden utbytt med en mer ändamålsenlig roll som krigsgud och i denna roll har han nu fungerat i mer än 2 000 år.
Bush Junior utbredde sig om "korståg" och upprepade ständigt, att "God is on Americas side!" Enligt säkra amerikanska källor var Gud engagerad på Amerikas sida i Vietnamkriget. Där gick det ju åt helvete! Samma källor försäkrar att han också kommer att vara det i resurskriget mot Afghanistan. Antagligen kommer det även där att gå samma väg som i Vietnam! Kanske kan Gud tidvis vara en opålitlig kompis? Samma Bush sägs vara nyfrälst. Han blev nog för några helårskristna litet besvärlig när han utbredde sig om Gud som vore han en kompis eller en kär medlem av golfklubben. Ett par dagar efter 11 september sa han:
"Vi vill ta på oss våra förfäders förpliktelse att befria världen från ondskan. Frihet och fruktan. Rättvisa och grymhet har alltid varit i krig, och vi vet, att Gud inte förhåller sig neutral till detta . Vi blev angripna, därför att vi är en lysande ledstjärna för frihet och möjligheter i världen . Må Gud i allt, som ligger fram för oss, skänka oss vishet, och må han vakta över Amerikas Förenta Stater."
I rättvisans namn måste det sägas: Även en amerikansk president är ingenting annat än summan av rådgivare, talskrivare och egna ambitioner. Visst kan vi lita på Herren. Bush hade helt rätt när han sa att "Gud inte förhåller sig neutral". Gud var en oumbärlig banbrytande kraft i den kolonialism som fortfarande är en förutsättning för Västvärldens välstånd. Som Desmond Tutu maliciöst uttryckte det:
"När missionärerna kom till Afrika hade de med sig Bibeln. Vi hade jorden. De sade: Låt oss bedja, och vi slöt våra ögon. När vi öppnade dem var det vi som hade Bibeln och de som hade jorden."
Det finns 1,7 miljarder kristna och 935 miljoner muslimer i vår värld. Dessa tal säger någonting kvantitativt, men absolut ingenting kvalitativt. Låt mig försöka med ett exempel: Sverige är en nominell demokrati med ungefär åtta miljoner invånare. Om vi av det drar den kvalitativa slutsatsen att det finns åtta miljoner demokrater i Sverige är vi illa ute. I alla fall måste vi då förklara vilket betydelseinnehåll vi ger begreppet demokrater!
I konkurrensen om marknadsandelar på religionernas marknad tycks Islam i en eventuell framtid bli en tuff konkurrent till kristendomen. Skälet till Islams styrka är antagligen att Islam ställer krav på sina anhängare, och att dessa håller religionens ceremonier för heliga. Har vi i den kristna kulturen någonting som vi håller heligt? I så fall vad? Dekadansen i vår kultur måste nog betraktas som en normalitet. Kristendomen är en del av denna dekadans. Den blev en tom säsongbetonad tradition, helt utan själ och helt utan stake. Majoriteten tycks vara säsongskristna och nöjer sig med att kunna anlita kyrkan som ceremonimästare vid aktuella tillfällen. Kanske finns här huvudskälet till att debatten för eller emot kyrkans välsignelse av homosexuella par blev så patetisk? Det tycks ju inte vara något tvivel om att kyrkan egentlig har ett desperat behov för nya kunder!
Vara sig vi tror att Gud, Jahve, Allah, Thor, Odin eller Moder Gaia är en globalt styrande mekanism så tror och tvivlar vi djupast sett på samma sak! Jag är medveten om att det finns helårskristna, människor som har en djuprotad tro på Gud och Jesus Kristus. Vad jag inte förstår är att dessa troende är så knäpptysta framför den hädande pyttipannan av kristendom, imperialism och kommersialism! Det är egentligt ganska besynnerligt, att jag som ateist varenda jul känner mig kränkt och provocerad av dessa företeelser. Kanske kan det förklaras av att även jag på gott och ont är en programmerat produkt av en kristen kultur.
När det är så sparsamt med kristna protester kan det kanske ursäktas med att såväl helårskristna som säsongskristna har viktigare saker att ta sig an. Exempelvis: Vilket av de många kön måste prästen i kyrkan vara?
I rättvisans namn måste det sägas att jag har upplevt åtminstone tre kristna protester. Här nämner jag bara en: Julen 1972 presenterade en dansk konstnär en gör det själv-idé för den danska julmarknaden: En liten förpackning som innehöll en Jesusfigur, ett kors, en liten hammare och ett passande antal spikar. I förpackningen fanns även praktiske anvisningar på hur man lätt och enkelt själv kunna spika Jesus upp på korset. Denna gör det själv-låda blev bara tillverkad i få exemplar och blev snabbt ett samlarobjekt. Framställt av plast i olika färger kunde det kanske vara en god affärsidé för Ikea? Själva produkten kunde säkert göras billigt av barnarbetare någonstans i världen! I varje hädelse finns nog alltid djupast sett även en bekräftelse!
|
