Människorna kan indelas i två kategorier: de psykiskt sjuka och så alla vi andra som inte är lika knäppa i skallen. Psykiatrer, psykologer och terapeuter har förvisso gjort mycket för att hjälpa de psykiskt sjuka till ett drägligare liv. Däremot har de fått ett alldeles för stort inflytande över oss andra. Dessa psykoexperter bidrar till att skapa ett samhälle av normopater. Samhället börjar lika ett genomsnittlighetens och normalitetens diktatur. Alla original som avviker och inte följer med strömmen får det allt svårare i dagens samhälle.
Biverkningarna av psykoexperternas härjningar blir alltmer påtagliga. Genom att lägga alltför stort fokus på det förflutna bidrar man till ännu större psykiska störningar. Det mänskliga psyket är inte byggt för att man ständigt och jämt ska älta psykiska problem. Människan mår bäst när hon i stället får lufsa omkring i naturen.
Våra slumrande inneboende möjligheter är oändliga och inga psykoexperter kan tolka det djupt mänskliga. Det är farligt för samhällsutvecklingen med denna diagnossjuka och experternas strävan att göra oss normala. Det finns 6,8 miljarder människor på jordklotet och alla är vi olika. Den tilltagande likriktningen i samhället och kulturen är djupt olycklig.
Den tyske psykiatern Manfred Lutz talar om en imperialistisk psykiatri som stänger in oss, förminskar oss och gör oss omyndiga. Detta skapar ett självförakt och som dessutom göds av vårt konkurrensinriktade samhälle. Den tekniska synen på människan och tillvaron är ett gift, som sprider sig alltmer i samhällskroppen, skriver Manfred Lutz i sin bok "Irre! Wir behandeln die Falschen". Det är de normala som man ska se upp för, inte de psykiskt sjuka. Hitler, till exempel var extremt normal, inte psykiskt sjuk.
