 |
MEDIA
Artikel
av Carl Olof Schlyter
publicerad 6 apr 2010 kl. 11.18:
Varför tjatas det om kaffepengar i media?
Bidragsförslag på 50 kronor i månaden och lönehöjningar på ett par hundralappar får av tradition stort utrymme i media. Varför envisas de med att tro att vanliga människor är intresserade av nationalekonomi?
Ibland - rätt ofta faktiskt - känns det som att både media och politiker överskattar oss vanliga människors kunskaper och intresse för nationalekonomi. Det gäller särskilt i löneavtals- och valtider. Som till exempel när fackförbundet Unionen härom veckan kom överens med 90 000 ingenjörer om att de ska få minst 294 kr mer i månaden - eller ta Alliansens löfte nyligen om att "flerbarnstillägget höjs med 50 kr i månaden och 200 kr i månaden från det femte barnet. Hur intressant är det egentligen för den enskilde individen? Hur stor skillnad gör det för en enskilde, i det här fallet ingenjören, om hon eller han får netto, efter skatt, cirka 200 kr mer på kontot varje månad? Ja, det är väl nån halv handling på Ica eller nån till satsning på Harry Boy per månad, typ. Och finns det någon som nu känner att "ja, det här var det besked vi behövde för att bestämma oss för att verkligen skaffa det där tredje barnet, de där 50 kronorna i månaden, för nu kan vi ju köpa en extra paket välling i månaden"?
Om man ska tro någon insamlingskampanj från en av de större välgörenhetsorganssationerna, som jag hör i radio stup i kvarten, så är förresten 50 kronor inget som vi i Sverige behöver bry oss om, utan borde skänka bort till bättre behövande i andra länder.
Men avtalsförhandlarna, som brukar vara mäkta utschasade efter löneförhandlingarna som resulterar i de här hundralapparna, menar ju att det handlar om att se till att garantera att deras medlemmar åtminstone inte får mindre lönepåslag i procent än vad inflationen äter upp. Fast inflationen räknas så klart som ett genomsnitt av många olika varors och tjänsters priser, så för den enskilde individen måste man ju titta på vad just hon eller han gör av med sina pengar på för att veta om det gav någon kompensation.
För en nationalekonom som tittar på nyheterna på TV eller lyssnar på Ekot på radio är så klart de här 50- och 100-lapparna intressanta, för de tänker på hela samhället och inte på sig själva. Ändå verkar både politiker och media lägga all möda på att förmedla den här informationen till oss vanliga dödliga och självklart prioritera bort annat de kunde ha berättat för oss.
Sanna Rayman, ledarskribent i SvD, till exempel, attackerade frågan idag på ledarplats i sin tidning och menar att man visst borde tycka att 50 kronor extra i månaden är mycket pengar och motiverar det med vissheten om att ett beslut om en minskning av barnbidraget med 50 kr skulle ha lett till vilda protester och att om inte de 50 kronorna för det andra barnet var mycket pengar så var i alla fall de 700 kronorna som sexbarnsmamman Anna i Västerbotten skulle få, det. Ja, jo om hon låste in de sex barnen i en garderob och köpte prinsesstårta till sig själv för pengarna, ja.
Undrar vilka nyheter vi missat genom åren, som var bättre anpassade till den vanlige medborgaren.
|
