Varför gnäller du så över det som inte fungerar enligt dig.
Det är så mycket du vill ha kärlek. Massor med kärlek. Du gråter fram att det inte fungerar. Inget fungerar enligt dig. Varför ser du inte hur många som köar för att få dig? För att få smeka din hud. För att få dina armar omkring sig. Jag ser hur många de är. De står och bara väntar. Varför ser du inte hur vacker du är?
Kön är så lång. Hur kan de stå där och bara vänta? Jag vet inte. Ibland tar du fram din megafon och skriker åt dem, "Jag tycker om dig, jag ska inte lämna dig, var min vän"
Alla har de varsin orsak att stå kvar... "Han rörde vid mina fingrar och blåste liv i mitt hjärta"
Du förstår inte att det är det som håller dem kvar. Det är orden som lockar fler att ställa sig i kön. Du gråter. Säger att livet är meningslöst utan kärlek, med all stress. Hur tror du det känns för dem? De står ju natt in och dag ut och bara väntar, utan sömn eller vila och med svartsjukan som river och sliter som den värsta tigern i bröstet.
Ibland sätter någon sig ner. Blir nedtrampad av massan. Ingen går. Hur kan någon av dem bara gå när de ser någon som de hyser så mycket kärlek för i tårar? Det går inte.
De står kvar. Det ser jag. Du försöker vara alla till lags, det är därför de står kvar. Snön börjar sakta falla längst bak i ledet, det blir kallt. Kanske har du hittat någon därframme. Kanske är kön död. Rör sig inte.
Jag har sett deras lidande Så jag förstår inte hur jag kunde trotsa mitt förnuft.
Jag har ställt mig sist i kön.
Veronica Sjöberg, bara tankar som fått ord.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Cim Efraimsson
