 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Uno Hansson
publicerad 2 nov 2009 kl. 06.00:
Var finns Saltsjöbadsandan på användarsidan?
LO har via bland annat Saltsjöbadsavtalet och med privilegier från socialdemokratiska speciallagar och remissinstansernas särintressen, bildat korporationer med Sveriges storproducenter och distributörer.
Skråväsendet har på så sätt mer och mer återinförts smygvägen, och permanentats i namn av t.ex. Saltsjöbadsandan:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Korporativism
Storföretagen och varumärkena köps och säljs på världsmarknaden till fantasipriser, produktion flyttar mer och mer till låglöneländerna och distributionen sker tvärs över kontinenterna. I takt med detta så har denna ödesdigra korporativism medfört att kostnaderna, priserna och skatterna för den inhemska hanteringen av mat, bostäder, byggnader, anläggningar, infrastruktur, transporter, sociotekniska system och logistik blivit mer och mer betungande för användarna och konsumenterna.
Under 1960-talet råkade särskilt boendet ut för otyglad kostnads-, pris- och skattespiral. Min omoderna men stora enrumslägenhet, med dass på gården i centrala Göteborg, kostade till exempel 55 kr/mån 1962. Den nybyggda trean på Hisingen som vi flyttade till när min blivande fru väntade barn kostade 460 kr/mån, det vill säga åtta gånger mer.
Det var förstås miljonprogrammet för bostadsbyggandet som gjorde att praktiskt taget alla alternativ med billiga bostäder försvann i samband med ett gigantiskt rivningsraseri. Samtidigt anammades tillfullo Parkinsons lagar även för var och ens privata levnadskostnader, genom allmännyttans korporativa ägande av hyresbostäder. Alternativen och valfriheten för boende försvann helt under ett årtionde. Rivningsraseriet inom städernas centrum och runt dess stortorg, bidrog ytterligare till allt högre och högre levnadskostnader.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_lag
Det tycks alltså inte finnas någon som helst hejd på en mer och mer genomgripande ekonomisk obalans, och alldeles speciellt då mellan dem som producerar och distribuerar tunga, skrymmande och närskaliga saker och system, och de som använder och konsumerar alla dessa saker och system.
Maktförhållandena är långt ifrån jämbördiga! De enskilda användarnas praktiska förhandlingsmöjligheter med företag, rikspolitiker, ekonomer och massmedia numera är så gott som helt obefintliga. Producenterna och distributörerna av tunga, skrymmande, bulkaktiga och närskaliga saker och system, är med hjälp av det korporativa "skråväsendet" därmed oligopolmässigt "skyddade verkstäder" inom varje liten region för sig! I praktiken så har LO-folket och socialdemokratin smygvägen och aningslöst blivit en del av en motpart gentemot de enskilda konsumenterna och hushållen. Tyvärr så har detta ändå aldrig kommit till uttryck och diskussion i den allmänna debatten!
Kostnaderna, priserna och obalansen för de privata användarna av varor och tjänster har skenat iväg ytterligare, genom att skatten och arbetsgivaravgifterna läggs direkt ovanpå företagens arbetskostnader och momsen läggs ovanpå priserna. Alla verksamheternas räntekostnader, reklam, sponsring, svinn och prisdumpningar hamnar dessutom ovanpå normalpriserna.
Under en relativt kort tid för ca 100 år så fanns det gissningsvis allvarligt menade tendenser för att utjämna maktförhållandena, genom bildandet av konsumföreningar och lantbrukskooperativ. Konsument- och lantbrukskooperativen urartade dock totalt, genom att istället för att såsom paraplyorgan enbart avropsavtala om lägsta möjliga kostnader och priser, så började de själva amatörartat och tjänstemannastyrt, att producera och sälja till de egna medlemmarna!!! De urartade alltså redan efter någon enstaka generation, till en Parkinsonslagbunden och vinstdrivande motpart till de egna medlemmarna!
Tyvärr så fanns det ju på den tiden inga som helst möjligheter att samtidigt bygga upp optimala logistik- och infrasystem i form av internet, datorer, IKT, Ipv6, automation, recirkulation i kretslopp och receptstyrd process och reglerteknik.
Det är ju dessutom inte enbart enskilda människor och hushåll som använder tillverkade saker, byggnader, anläggningar och system. Även tjänsteföretagen, offentligsektorn och andra verksamheter är mycket stora användare av allt som tillverkas, levereras och byggs upp. Offentligsektorn gör exempelvis årliga upphandlingar för över 400 miljarder.
Men någon sorts gemensamma paraplyorgan för omfattande och långsiktiga teknikupphandlingar och avropsavtal - i klass med t.ex. Saltsjöbadsavtalet - finns det inte! Paraplyorganen på efterfrågesidan för teknikupphandlingar, avropsavtal mm., skulle kanske dessutom i vissa fall kunna omfatta hela EU och varför inte alla slutanvändare i hela världen. Obalansen gentemot utbudssidans multijättar bör på så sätt successivt mer och mer kunna elimineras.
|
