 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jessica Sandberg
publicerad 2 sep 2010 kl. 06.00:
Var får romerna höra hemma?
"Många tycker att det är rätt att driva bort romer, de hör inte hemma här. Romer hör alltid hemma någon annanstans. Problemet är bara, att detta 'någon annanstans', i de flestas ögon, är ingenstans."
Den senaste tiden har fördrivningen av romer från Frankrike uppmärksammats en hel del i media. Romer hemmahörande i bland annat Rumänien har fått sina tillfälliga bostäder rivna och sedan skickats iväg med bussar till hemlandet. I Sverige har ett femtiotal romer sänts ut ur landet på grund av tiggeri, något som inte ens är olagligt här.
Politiker säger att romerna är ett samhällsproblem, att de tigger, stjäl och försörjer sig på diverse ohederliga sätt. De orden är på intet sätt nya. Dessa åsikter och uppfattningar om romer har framförts från den bofasta befolkningen och från maktens håll allt sedan romerna - en halvnomadisk spillra av ett indiskt folkslag som aldrig fått etablera sig i samhället - kom till Europa. En del av förklaringen kan kanske ligga i den romska kulturen, i en stark sammanhållning som gjort gruppen svår att integrera. Denna sammanhållning har troligen kulturella rötter men har även växt fram som en nödvändighet under de hundratals år som romerna saknat en plats att kalla sin egen - saknat ett land som kallat dem medborgare på lika villkor som resten av befolkningen.
Det är otvivelaktigt så att en del av de romer som förvisats i dagarna har stulit för att överleva i Frankrike. De som gjort det ska som alla andra då dömas i domstol och sedan avvisas till sitt hemland, om domstolen finner det rimligt. Att avvisa hela familjer rakt av utan att någon befunnits skyldig enligt rättvis prövning i domstol, det är inte något som ska förekomma i en rättsstat. Ändå är det precis vad som sker! Vilket annat folk kan man behandla så och komma undan med det? Och inte bara komma undan, till och med få sympatier från de mest skilda håll? Prova att avvisa tio svenska familjer som bor i Frankrike så skulle ni se vilket ramaskri det skulle bli! Det skulle talas om EU:s fria rörlighet, rätten att befinna sig i andra EU-länder under tre månader, och längre än det såsom arbetssökande. Man skulle bekymra sig om barnen som blivit infösta i bussar av polis och fått se sina hem rivna av bulldozrar, vilka psykiska men kommer dessa barn att få?
Men nu handlar det om romer. Europas fattigaste och mest utsatta minoritet. En av de äldsta minoriteterna. En minoritet som de europeiska ursprungsbefolkningarna haft en relation fylld av hatkärlek till i århundraden. Romernas influens på det europeiska kulturlivet, musiken, sagoberättandet och mycket annat är oomtvistligt. Europa hade varit en fattigare kontinent kulturellt sett utan det romska inflytandet. Detta glöms gärna bort, och den klassiska nidbilden av den svartmuskige kringresande mannen som lurar den hederlige bofaste i affärer, den mörka kvinnan i färgstark kjol som stjäl i butiken och de små barnen som är smutsiga och tigger, det är vad man tänker på. Pack och tiggare, tjuvar och skojare. Ingen bekymrar sig om hur livssituationen ser ut ifall man måste hänge sig åt ohederlighet som försörjning. Ingen tänker på att romer har kortast livslängd i Europa, högst barnadödlighet och att missbruk av alkohol och narkotika är utbrett. Utslagningen är stor. Arbetslösheten enorm.
I Sverige pågår hela tiden projekt för att integrera romer. Ofta misslyckas det. Många kan inte bryta sig lös från århundraden av hopplöshet och misstänksamhet mot samhället. Andra växer upp i trasiga familjer, märkta av missbruk och decennier av kriminalitet, och precis som svenska barn med de förutsättningarna, klarar de sig dåligt som vuxna. Det finns dock romer som lyckats. Som lyckats otroligt bra, och mot odds som är svåra att föreställa sig. Det finns lärare, vårdpersonal, musiker, skådespelare, jurister, företagare och så vidare som är romer. Vissa är öppna med det, många väljer att vara tysta om sin kulturella och etniska tillhörighet. Det kan kosta en person jobbet att berätta att man är rom. Så ser det ut, även idag. Fördomarna och diskrimineringen är utbredd. Det finns inget folk man kan säga så mycket elakt om, och få så mycket medhåll. Få reflekterar ens över att det är fördomar som luftas, de har ju "själva sett zigenarna stjäla" och allt som sägs om romer är därför sant. Sant, om alla romer. Män, kvinnor, barn och gamla. Oavsett om man är rom från Rumänien, sinti från före detta Jugoslavien, kaaleet från Finland eller svensk resande, de som för kallades "tattare". Det är rätt att driva bort romer, de hör inte hemma här. Romer hör alltid hemma någon annanstans. Problemet är bara, att detta "någon annanstans", i de flestas ögon, är ingenstans.
|
