 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Sofia Lindblom
publicerad 14 sep 2004 kl. 10.53:
Var de nakna i parken?
När får vi se nakna gummor och gubbar som lapar sol i Vasaparken?
Går och filosoferar i Friedrichshain Volkspark, Berlin. Passerar gamla och unga, punkare och gamla östtanter.
Försöker hitta en liten avskild plätt där jag i lugn och ro kan fördjupa mig i min bok. Bakom ett buskage dyker en naken gubbe upp. Jag tittar först lite besvärat på honom, för att sedan låtsas som att jag inte sett, och går rodnande vidare. Och snubblar över två nakna kvinnor av äldre modell som ligger och sträcker ut sig i det fortfarande gröna gräset. Jag höjer blicken och ser att en plätt av denna stora park har förvandlats till ett nakenparadis för gråhåriga. Gubbar och tanter om vartannat ligger på stora filtar och gassar i den varma septembersolen, mitt i Berlin! Jag fylls med en oidentifierbar glädje, det är ju klart att man ska kunna sola näck i en stadspark oavsett ålder eller kön, eller hur!
Minns när jag och en vän för ett par somrar sedan bestämde oss för att sola nakna på Långholmen. Vi blev så besvikna när vi upptäckte att vi var ensamma om att nobba kläderna och att det tidigare så utlevande Långholmen förvandlats till en mötesplats för skrikande barn och deras mammor. Många såg förskräckta ut över det faktum att vi var "ve och fasa" nakna och vi drog på oss kläderna och åkte till Ågesta i stället, att naturistbad som tack och lov fortfarande regeras av folk som gillar att lufta kroppen.
I ett mediebrus av sex, kroppsideal och se-bra-ut-guider har nakenhet blivit tabu, något fult. Föräldrar vågar inte låta sina ungar springa nakna på stranden i rädsla för Stora Stygga Pedofilen, och äldre personer vill inte visa sina skavanker i solens sken utan sitter ofta med långärmade (dölja gäddhäng) tröjor och långa (åderbråcken) kjolar.
Kom igen! Vi föddes ju inte med kläder. Nakenhet är ju vårt födda tillstånd och när blev det så laddat med hud? Alla nakna situationer behöver ju inte förknippas med sexuellt laddade situationer, tvärtom, att vara naken är ju så naturligt. Men ändå har det blivit onaturligt.
Ja, det var väl ungefär så jag och samme vän som jag var på Långholmen med tänkte den där midsommarnatten i Hedemora. Hans mamma bor nära belägen en sjö dit vi brukar gå och nakenbada.
Efter det svalkande doppet var det dags att vandra hem i den ljumma natten. Så kom då min vän med den briljanta idén att vi skulle vandra hem längs motorvägen. Nakna. Jag nappade med en gång, tyckte lättroad som jag är att det lät riktigt skojigt. Så det gjorde vi. Vägen låg ganska öde, en och annan lastbil passerade under stort tutande. Vi skrattade lite, vinet som vi druckit tidigare gjorde sitt till, och det kändes makalöst busigt och roligt att gå där utan kläder.
När vi vek av från den stora vägen till avfarten som leder till hans mors hus, såg vi bakom fördragna gardiner grannar som inte hade missat våra skratt. Vi vinkade glatt tillbaks och huvudena från fönstrena försvann.
Minnet lever kvar inom mig och när jag ligger där i parken med mig bok så dras min tanke hela tiden till de som ligger på den andra delen av parken, de nakna tantern och gubbarna. Jag förbannar mig själv att jag inte kan prata någon vidare tyska, jag skulle så gärna vilja säga dem hur bra jag tycker att det är att de vågar ligga där, mitt i stan, utan en tråd på kroppen. men antagligen ser de inte själva det som någon modigt utan som något självklart. Äh, vad fan, tänker jag och drar av mig kläderna och följer den äldre generation. Kan de så kan jag, tänker jag medan jag låter kläderna falla till marken och låter hela min kropp lapa i sig den sista sommarvärmen.
|
