Vi svenskor åker skidor till skolan, är blonda och två meter långa. Italienarna har mörka lockar, håriga kroppar och ett hetlevrat temperament.
Så fel man kan ha.
Men vad hände egentligen med de mörka, exotiska italienska männen?
Den italienska badstranden är häpnadsväckande hårlös. Om man bortser från kvinnorna som sedan mycket länge tampats med envisa hårstrån, så verkar det nu vara männens tur att fäktas med saxar och rakhyvlar för att blottlägga bröst och ryggar.
Media är full av inoljade, hårlösa män och vi föreställer oss den unge mannen i badrummet med rakhyveln i handen. Han är osäker. Men så kastar han en blick på sin idol Marco Materazzi som hänger på väggen, och han bestämmer sig. Hårstråna faller mörka ner i handfatet. En annan man sitter framför datorn och postar en fråga på ett forum om mode. "Vad vill tjejerna ha? Ett slätt eller hårigt bröst?"
Men vi ska inte gå händelserna i förväg.
En gång var hår manligt. Agent 007 med sin håriga bringa blev synnerligen väl omhändertagen av kvinnorna i Japan, om jag inte minns fel. Thomas Magnum knäppte sällan skjortan hela vägen upp och inte heller han verkade lida brist på uppmärksamhet. Andy Garcia, George Best, Dino Zoff - listan kan göras lång på framgångsrika håriga män.
Så, vad hände med den mytomspunne, mörke italienaren?
De gamla romarna hade många olika metoder för att ta bort hår på kroppen. Kvinnorna både rakade och slipade benen för att få bort hår, och efteråt användes olika krämer för att hämma återväxten. Men det fanns också män som plockade och rakade sina kroppar. Detta var dock ett mode förbehållet de rikare klasserna eftersom den tidens hårborttagning var både tidskrävande och kostsam.
Men modet är tillbaka. I Rom svämmar skönhetssalongerna över av kunder och - håll i er - på vissa salonger är 50% av kunderna män. Ögonbryn plockas i hundratals varje dag, bröst vaxas och fötter slipas. Det peelas, solas och masseras. Den genomsnittlige manlige kunden är runt trettio år, fysiskt aktiv och har ett fast jobb. Och han älskar sin kropp.
Även om den kraftiga romerska näsan inte stämmer helt överens med de tunna bågarna, ā la Garbo, över ögonen så är trenden är ett faktum. Och även om ett alldeles kalt bröst inte ser naturligt ut när armarna är täckta av mörkt hår så hindrar inte det vissa män att låta vaxet smälta på bringan. En hårig rygg såg jag senast 1992 på en strand utanför Venedig. Idag är de närmast utdöda.
Det finns inte en fotbollspelare som inte gör regelbundna besök hos l'estetista, en tv-stjärna som inte plockar sina ögonbryn. Men när även grannens pojk har trådfina bryn och orangebrun hy så känns det som det har gått för långt. "Skönhetsexperter" menar att vi inte behöver oroa oss. Det finns en gräns och den går vid nagellack och smink...
Men det optimala för en man, enligt olika modemagasin, är att vara lite lagom hårig. Lagom manlig. Att se naturlig ut - även om det ligger timmar av arbete bakom.
Lina Dahlgren, jag slutar aldrig att häpnas över romare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
