 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jan Wiberg
publicerad 7 sep 2010 kl. 06.00:
Valet måste handla om mer än bara ekonomi
"Det handlar inte mycket om miljön, om klimatet, om utrikespolitiken och förvånansvärt lite om vårt engagemang i Afghanistan. Och det handlar inte alls om den ovissa och ödesdigra framtid som planeten verkar stå inför."
De sköter sig bra, våra politiker som nu sliter hårt i valrörelsen. De verkar ärliga och inger förtroende, de är slagfärdiga och ganska vassa i replikerna. Och de ger intryck av att företräda två skilda alternativ. I alla fall när det kommer till ekonomin. För valrörelsen handlar nästan bara om ekonomi; om jobb, om välfärd, om bidrag, om skola, om pensioner. Om ekonomi.
Man skulle kunna få för sig att vi levde i ett fattigt land, att vi hade det svårt att klara oss. Men vi lever i ett av världens rikaste länder och det handlar om att vi skall få allt mer över efter skatt, att vi skall få rå råd att unna oss lite extra, att allt fler skall kunna få råd att njuta ett allt bättre liv och konsumera mer. Att jobba mer, öka tillväxten och njuta ett allt större överflöd.
Det förefaller inte som om politikerna tror att man skulle kunna vinna röster på andra frågor. Det handlar inte mycket om miljön, om klimatet, om utrikespolitiken och förvånansvärt lite om vårt engagemang i Afghanistan. Och det handlar inte alls om den ovissa och ödesdigra framtid som planeten verkar stå inför.
Många ser dessa människoskapade klimatförändringar som det värsta hot som planeten stått inför sedan däggdjurens uppkomst. De ser med skräck på utrotandet av annat biologiskt liv och förändringarna i flora och fauna, överutnyttjandet av naturresurser och manipulationen av naturliga förutsättningar. De upplever den värld som vår utvecklig har skapat, tillsammans med människans sämsta sidor - girighet, bekvämlighet, fåfänga och feghet - som en artefakt, natur som bearbetats och förändrats av människan till något nytt. De tror att i denna nya värld kommer andra villkor att gälla än de som gällt tidigare årmiljarder. De misstror också det mänskliga förnuftet och tror inte att mänsklig förmåga klarar av att styra komplicerade system när fundamentala ordningar ändras. Och de anser inte de ekonomiska vinsterna är värda risktagandet.
Kanske är det ett ödesval för mänskligheten. Antingen kan man tro på utvecklingen, tro på ökad tillväxt, ökat välstånd. Se klimatförändringar som möjligheter; möjligheter att öppna Nordostpassagen, möjligheter att finna olja i Arktis, möjligheter att odla vin i Skåne. Och tro att problemen fixar sig.
Eller så kan man inse att vi har bedrivit ett ansvarslöst slöseri, att vi har unnat oss för mycket, levt för bekvämt, ätit för bra. Inse att varken man själv eller planeten har mått särskilt väl av ens livsföring. Inse att det nu gäller att åtgärda baksmällan, nyktra till, banta och söka efter andra, kärvare och mer spartanska ideal i återhållsamhet och i harmoni med naturen.
|
