Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Micheles Kindh
publicerad 7 feb kl. 06.00:
Vad vill Socialdemokraterna? Del 2
Det viktiga var uppbyggnaden av ett socialt skyddsnät, som gjorde att ingen kände rädsla inför att klara livets ekonomiska nödvändigheter. Men plötsligt blev begreppet "välfärdsstat" ett fult ord.
Varje förslag Socialdemokraterna hädanefter lägger, oavsett område - det sociala, arbetsmarknaden, miljön, försvaret eller något annat lämpligt objekt inom samhället - kommer alltid läggas inom dagens nuvarande ekonomiska politiska ram. Det är den övergripande normen som alla partier, förutom några få, kommer att förhålla sig till.
Så länge Socialdemokraterna håller sig snävt inom dagens liberala ekonomiska värderingsnormer, så kommer varje partiledare med sitt parti att kontinuerligt misslyckats med sin politik. Jag vill hävda att varje förändring partiet genomgår i dagens ekonomiska system är dömd att misslyckas. Den förändringen blir falsk och halvhjärtad. Socialdemokraterna har inte ifrågasatt sin egen (ny)liberala politik utan bara övergivit vad de ser som gamla reformistiska spöken från partiets förgångna, och ersatt det med simpel liberal ekonomisk politik.
Det är denna liberala förändring av partiet som ställt till det, då dess grunder har reducerats till ett tomt skal. Partiet har övergivit sin egen "unikhet" som särskilde partiet från andra partier. Det vill säga, allt som blev socialdemokratins grunder. Det unika med Socialdemokraterna var att partiet avvisade kommunismens planlösning och valde bort kommunismens revolutionära misslyckade politik. Man valde en evolutionistisk reformistisk väg istället. Socialdemokratin avvisade också den liberala ekonomiska gammalvägen, att den så kallade abstrakta marknaden styrde och vägledde samhället. Priset för oss alla invånare var för högt, med en enögd kapitalism med total ekonomisk styrning av samhället.
Partiet tillät Keynes socialliberala idé om att staten skulle kunna reglera och styra ekonomin med hjälp av vissa statliga insatser på de ekonomiska samhällsrelevanta områdena. Detta som en motvikt till en fullständig ekonomisk frihet på alla samhällsområden. Socialdemokraterna och socialliberalerna lät staten äga viktig infrastruktur - i övrigt fick finansaktörer och fackföreningar fritt förhandla om de ekonomiska avtalen. Fast staten kunde bistå med lagstiftning för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden, med en uppsättning rättigheter och skyldigheter gällande som juridisk ram för samhällskontrakten vi kunde förhålla oss till. Annars har vi de kontrakt som uppställdes i det civila samhället.
Men det viktiga var uppbyggnaden av ett socialt skyddsnät, som gjorde att ingen kände rädsla inför att klara livets ekonomiska nödvändigheter. Detta samhällsbygge vi kallar för välfärdsstaten, hatades naturligtvis av kommunister och ekonomiska nyliberaler då man inte kunde skapa barriärer på samma sätt som tidigare. Detta samhällsbygge var det enda moderna som har skapats i vår historia.
Den ekonomiska liberalismen är inget modernt påfund. Ekonomisk liberalism uppfanns av Adam Smith som viktigaste supporter redan på slutet av 1700-talet. Men den totala liberala ekonomiska friheten föddes på 1800-talet i framförallt Manchester. Herbert Spencers begrepp laissez-faire-liberalism, Milton Friedmans nyliberalism eller libertarianismen, som den heter idag i USA.
Det är inga moderna, utan gamla idéer som handlar om avreglering, privatisering av samhället. I grunden handlar det inte alls om att man skall vara en fri individ eller om frihet för den enskilda människan. Ekonomisk liberalism slutar alltid i att det som är bra för vissa företag eller grupper också är bra för oss övriga, oberoende social kostnad för människor i ett samhälle. Detta synsätt, eller att samhället enligt kommunismens linje att staten skall äga allt och styras av ett antal utvalda elitiska partibyråkrater, balanserade Socialdemokraterna upp genom att tillsammans med alla skapa världens mest humanistiska samhälle - genom att alla blev deltagande i samhället. Detta är det enda rätta och mest civiliserade samhälle av alla i världshistorien. Med andra ord är ekonomisk liberalism, som idag råder, ingen ny eller modern idé. Det är ett inhumant synsätt som leder till elitism, förskingring av skattepengar, girighet, ekonomiska ständiga kriser, fattigdom för flertalet till slut, enorma klasskillnader, politisk extremism, rasism, sexism, och ett manssamhälle.
Den europeiska socialdemokratins förfall började när Socialdemokraterna svalde det ekonomiska klassiska liberala tankesättet med hull och hår. Thatcher och Reagan tillsammans med Milton Friedman tilläts ta över den ideologiska debatten totalt. Plötsligt blev begreppet välfärdsstat ett fult ord. Den svenska socialdemokratin transformerades redan 1982, av Kjell Olof Feldts nya tankar om att Socialdemokraterna måste överge sin unika samhällsideologiska tankemodell för att bli ett vanligt liberalt parti som hyllar kapitalism, avreglering och privatisering som det nygamla botemedlet.
Där har vi Socialdemokraternas riktiga kris. Den handlar inte om ytfenomen, som till exempel vilken partiledare partiet skall ha, för att kunna dirigera nivån av liberal politik. Partiet måste helt enkelt tillbaka till blandekonomin. Det vill säga; återförstatliga järnvägen, kärnkraften, apoteken, sjukvården, vårdcentraler, skolan, systembolag och skogsvården. Reformera dessa ordentligt, naturligtvis med nya pedagogiska ideal och inriktningar. Återställ och humanisera sjukförsäkringar, a-kassan, arbetsmarknaden och andra saker. Däremot - plocka bort alla idiotiska hinder för småföretag att kunna utvecklas och förändra blandekonomins förutsättningar. Våga strunta i borgerliga tidningar, ekonomer och politiker. Våga rikta systemkritik mot dagens ekonomiska liberalism, och dess nygamla lösningar på samhällsproblematiken.
Micheles Kindh, chefredaktör och ansvarig utgivare för Blaskan
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
