Vi vaggas sakta in i juletiden med advent, Lucia och mys med glögg. Ögon som tindrar och smussel i varje hörn. Planering efter att barnen gått till sängs och långa listor med köpas, fixas och lagas sätter igång stressen. Vacker julmusik strömmar ur högtalarna och det slås in klappar, doftar nejlikor och pussas under misteln. På julaftons morgon vaknar stor som liten med förväntningar om julklappar och julefrid. Julen är en underbar tid som lockar till kärlek och omtanke. Vi skickar julkort för att visa att vi tänker på varandra. Om det sen innebär att vi inte hörs förrän till midsommar så är det ok.
Men hur kommer det sig att så många förhållanden spricker efter jul? Mitt gjorde det. En underbar julafton bortsett från att mina svärföräldrars vardagsrumsbord brann upp. En olyckshändelse då min sons iver över julklapparna råkade drabba samman ljus och laserpistolsbekrivningen. Ingen bra kombination, men svärmor var snabb så huset står kvar och ingen är skadad. Men något händer efter julen, spänningen och passionen ebbar ut och kvar ligger en svag doft av det som varit. Vardagen och ansvaret närmar sig sakta. Pengarna är inte många kvar och Januari förväntas bli en fattig månad och med det tråkig. Vårt förhållande tog slut. Allt det som kanske varit uppenbart innan existerade inte alls under julen, vi var ju lyckliga. Gick hand i hand på stan och köpte julklappar. Drack glögg och hade rimstuga. Umgicks med goda vänner kvällen innan julafton och gick hem sams och vaknade på julaftonsmorgonen.
Men saningen hinner ikapp, en liten osämja och slutet var ett faktum. Vi hade pajkastning och det är ett under att ingen kritiserade julklapparna eller rent av gav tillbaks dem. Eller i ärlighetens namn så sa jag att han kunde ge dem till någon annan för jag ville inte ha dem. Men vem skulle vilja ha mina gamla julklappar, som jag önskat mig och hur skulle han känna att ge bort dem igen. Vi gjorde slut han åkte bort och så slut hade det aldrig varit förr. Jag grät och han grät nog inombords även om han inte visade det utåt. Nyårsafton närmade sig och han skulle fira på bortaplan och jag och min son hemma. Kvällen innan pratade vi länge. Jag grät och önskade honom Gott Nytt År och vi avslutade samtalet. Några timmar senare ringde han och mådde dåligt. Han ville komma hem och vad skulle jag säga. Vi pratade länge om livet och bägge insåg att vi inte ville leva utan varandra.
Men jag tänker på alla de förhållanden som spricker i jultid, men som inte går att lappa ihop. Som en vännina som hittade sin pojkvän med en annan. Det är ett grymt sätt att inse att slutet är ett faktum. Jag har stått där själv och jag vet hur det känns - som att någon sliter ut hjärtat ur kroppen. Många håller ihop i jultider för barnens, familjen och julefridens skull. Men var gör man av ytterligare ett minne som är förknippat med separation och kanske ses som en falsk handling. Om vi kanske la mindre förhoppningar på julen och har mål upsatta efter jul att se fram emot kanske julens slut inte blir så abrupt. Om vi försöker inrikta oss på nästa år och vad vi ska åstakomma och vad vi vill göra med varandra kanske spänningen inför det nya får oss att klara all julstress.
Många jag pratat med säger att de alltid blir dumpade runt jul och jag är benägen att hålla med. Är det för lite mistlar runt om i hushållen eller för många. Är vi för fokuserade på julklappar och mat att vi glömmer bort passionen och att vara vuxna bortom allt julstök. Varför är det så mycket fylla och misshandel i juletider? Jag har lovat mig själva att försöka se varje dag med spänning och att hålla tindret i ögonen vid liv inför varje ny händelse inte bara julen. Jag ska försöka känna samma tillhörighet och gemenskap året om. Öppna upp för möten med männsikor och bjuda in till mer fest och samvaro. Klä upp mig för min sambo och ge en present när han är trött och behöver uppmuntras. Jag har lovat mig själv att bli en mer sympatisk och roligare människa. Värna mer om mina nära och kära och ta kontakt med dem jag inte varit så duktig att hålla kontakten med. Jag har börjat jobba bort extrakilona och fixat mig en gyllenbrun hy. Slingat håret och valt kjol framför byxor på nyårsafton, vilket är något som går till historien. Nästa jul ska vi ha kommit så långt i vårt förhållande att vi håller ihop även efter. Problem ska bearbetas under året och nästa nyår ska det finnas mycket att fira. Vi kommer tillsammans bestiga berg under 2007.
Jag hoppas att alla ni andra också kan få en skjuts och lyckas lappa ihop det som julen ställt till med. Jag önskar Linda Rosing och Fadde samma sak. Ni hängs ut i media och får stå ut med en hel del men er kärlek till varandra är lika mycket värd som alla vi icke offentliga människors. Jag kan inte tänka mig in i hur det är att som offentlig person försöka hålla ihop en familj när det blåser som mest runt om i mediasverige, men jag förstår att det är tufft. Fadde ditt brev berörde mig och jag hoppas det går in ett hjärta och sen kommer tillbaks som kärlek. Jag vill önska er alla ett Gott Nytt År och massor av kärlek!
Linda Wahlström, Mamma och Sambo
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
