 |
Artikel
av Stefan Whilde
publicerad 7 sep 2010 kl. 10.06:
Vad händer efter döden?
David Eagleman tror sig ha vissa svar.
Författare: David Eagleman
Titel: Summan - Fyrtio berättelser från livet efter detta
Översättning: Niclas Hval
ICA Bokförlag
Utgivning: Sensommaren 2010
"I livet efter detta omges man av ett vackert landskap som flödar av mjölk och honung. Det finns ingen fattigdom, ingen svält, inga krig, bara rullande kullar och pyttesmå änglar och stämningsfull musik."
Men om Gud är bitter och avundsjuk istället? Då kanske han placerar oss i ett villaområde efter livet, med hund, bil, deklarationsblanketter och skvallrande grannar. Eller om Gud är en fumlare som råkade sätta igång en skapelseberättelse genom att välta den första dominobrickan? Om Gud är en kvinna, hur ser paradiset ut då? Eller om Gud är ett par som grälar som alla andra? Eller en galen vetenskapsman? Eller en sann altruist med fantastiska gåvor i beredskap?
"I livet efter detta får man ett generöst erbjudande: man får välja vad man ska bli i nästa liv."
David Eagleman är amerikan och forskare i neurovetenskap. Han driver ett laboratorium i Houston. Men han har också skrivit en liten bok som är större än många andra samtida böcker, i så motto att den spänner från det här livet och in i nästa.
Med fyrtio små berättelser ger Eagleman lika många versioner av vad som skulle kunna hända oss människor när vi dör. Upplägget påminner lite grann om ungerske författaren Peter Esterhazys "Kvinnor" vars nittiosju korthistorier om olika kvinnor visar sig vara nittiosju sätt att se på en och samma kvinna. Fast Eagleman knyter ihop sin säck på ett mer bakvänt sätt, om man så får säga.
Bortsett från att Eagleman då och då snöar in på cellnivå och kroppens funktionella betydelser och glömmer bort den andliga aspekten, är det här riktigt roligt och tänkvärt. Jag tror dessutom att "Summan" måste vara den ultimata presenten till människor som fruktar döden. Den avdramatiserar nämligen livet såväl som döden och ovissheten däremellan.
På ett något djupare plan avdramatiserar den till och med den västerländska människans nya religion, vetenskapen. Om det är avsiktligt menat eller inte låter jag dock vara osagt.
|
