POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Henrik Von Sydow publicerad 1 feb 2005 kl. 16.10:

Vad gör vi åt korruptionen inom arbetarrörelsen?

Fram för arbetarrörelsens förtroendekommission! När avslöjanden uppdagas om riksdagsmannen som låtit fackets medlemmar betala ombyggnaden av sonens bostad sätter det fingret på ett moraliskt förfall i den svenska arbetarrörelsen.
Visst ska rättvisan ha sin gång i alla de enskilda fallen - men likväl måste det sägas: den systematiska dubbelmoralen i arbetarrörelsen är anstötlig. När regeringen hösten 2002 tillsatte den så kallade förtroendekommissionen var syftet att öka allmänhetens förtroende för näringslivet. I mars i år skrev LO-bossen Wanja Lundby-Wedin i SvD (3/3) om förtroendekommissionen: "De händelser som utspelats i delar av det svenska näringslivet [..] har åsamkat stor skada och kan få stora återverkningar på den svenska samhällsutvecklingen." Och vidare: "Hur reagerar de anställda om de ser att ledningen oförtjänt roffar åt sig vad de anställda hederligt har arbetat ihop? Det blir självfallet problem med arbetsmoralen, med löneförhandlingarna och med samarbetet i företaget. Vad händer i ett samhälle där stora delar av befolkningen känner att andra tar för sig på deras bekostnad? Varför ska bara vissa följa alla lagar och regler när andra inte gör det?"

Det är vackra ord Wanja - men efter vinterns avslöjanden om arbetarrörelsen känns de absurda att läsa. För många av fackföreningsledarna lever inte som de lär - och deras sätt att utnyttja och aktivt försöka utvinna privatekonomiska fördelar av sin maktställning devalverar inte bara fackförbundens förtroende, utan förtroendet för hela det demokratiska samhället. Med det sviktar också tilltron till andra förtroendevalda. Och avståndet mellan de valda och dem som väljer växer.

Under hösten har avslöjanden om olika former av oegentligheter, bristande moral och etik inom LO kraftigt devalverat förtroendet för fackförbunden. I mitten på oktober i år avslöjades att Metalls avdelning 112 i
Trollhättan använt medlemmarnas pengar till mycket andra saker än vanligt fackligt arbete - i stället stod spritfester och nattklubbsbesök högt på agendan. Någon månad senare fick vi veta hur facktoppar, politiker och deras barn genom åren fått attraktiva lägenheter i Stockholm ur en stiftelse som enligt stadgarna främst ska förmedla lägenheter åt behövande kvinnor. Huvudman för stiftelsen var Livsmedelsarbetareförbundets avdelning 4, ytterligare ett LO-förbund. Helgen innan jul avslöjades så facket med ytterligare ett gäng bostäder på attraktiva adresser, generösa fallskärmar och extremt förmånliga pensionsavtal. Känns mönstret igen?

Nu är det många som anser att händelsena hösten 2004 motiverar en ny förtroendekommission - denna gång för fackföreningarnas ledare. Den idéen leder säkert framåt. Men först är det många som vill se ett seriöst
åtgärdsprogram från arbetarrörelsens egen sida; där man tar ansvar för den kultur som odlas i fackföreningarna och visar hur man ska komma tillrätta med avarterna. Lyckas inte detta måste riksdagen ta initiativ till ytterligare en förtroendekommission - som den här gången granskar korruptionskulturen i den svenska arbetarrörelsen.