 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Namdar Nasser
publicerad 3 dec 2001 kl. 09.21:
Vad gör man med den mentala slöjan?
Vad finns för könsdelande och könssegregerande mekanism i den svenska uppfostran?
Debatten om huruvida man ska förbjuda unga flickor att bära slöja i skolan eller inte poppar upp då och då. Självklart men ändå oväntad, som första snön. Plötslig och hetsig som julhandeln.
Att tvinga unga flickor att bära slöja är förtryckande, hävdar förespråkarna för förbudet. I det andra lägret kontrar man genom att säga att flickorna minsann väljer själva vad de ska ha för klädsel. Att bära slöja är ingen förhindrande faktor för karriär och samhälleliga engagemang.
Det är inte denna debatt jag ska lägga mig i, inte nu i alla fall.
Jag kommer ursprungligen från Iran där islam har varit statsreligion i drygt 1400 år. Under min uppväxt, fram till den så kallade islamiska revolutionen 1979, var det upp till var och en kvinna att välja klädsel efter sin tro och smak. De nya och religiösa makthavarna införde, med olika medel, slöjtvånget i början av 80-talet.
Hur? undrar ni. Först började man med alla statliga myndigheter. Kvinnor som inte täckte håret med huvudduk fick inte komma in. Sedan kom turen till alla offentliga ställen inklusive bussar och taxibilar för att så småningom utvidga slöjtvånget till alla skolor och universitet. Snart fanns inga frizoner kvar.
Parallellt med detta härjade paramilitära grupper med jämna mellanrum ute på gator och torg. Deras framfart sågs genom fingrarna av regimen. De angrepp kvinnor som inte följde den goda islamiska klädselseden, slog dem, smädade dem och i många fall arresterade dem.
Detta scenario har nu pågått i drygt 20 år. Men jag känner mig stolt över att det fortfarande pågår en kamp av iranska kvinnor som kämpar för att ha rätt till att välja kläder.
Jag har nu arbetat som lärare inom data i drygt fem år. Jag har olika uppdragsgivare, har kurser av olika varaktighet och kommer i kontakt med vuxna människor från olika samhällsgrupper.
Under mina år har jag, till min fasa, upptäckt ett fenomen som jag inte begriper mig på. Kvinnor och män, ja vanliga svenskar, väljer i de flesta fall, att samlas i var sin könsgrupp vid fikabordet. Hur är detta möjligt i ett land som Sverige där jämlikheten mellan könen har kommit längst i världen? har jag frågat mig många gånger. I ett land där ungdomar får sexualundervisning i skolan och där sexfrågor diskuteras fritt, utan några hämmande religiösa lagar. I ett samhälle där de flesta kvinnor anser sig vara frigjorda.
Vad finns för könsdelande och könssegregerande mekanism i den svenska uppfostran? Vad finns för samhälliga koder som jag inte lyckats dechiffrera?
Vari består den mentala slöjan som svenskar, män som kvinnor, drar över sitt sociala beteende genomet det motsatta könet?
Jag har vid upprepade tillfällen frågat mina kursdeltagare i förhoppning om att något ljus skulle kastas över denna dunkla vrå av vår vardag. De svar jag hittills fått har varit lika långt ifrån tillfredsställande som Mellanöstern är från freden.
Kan någon förklara detta?
|
