Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
Artikel
av Michael Delavante
publicerad 16 nov 2009 kl. 02.32:
Vad du inte visste om 9/11 - #1
Bushregeringen hade lagt upp planerna för en invasion av Irak redan i januari 2001 och i juli samma år så var planerna på ett anfall på Afghanistan redan i full gång. 9/11 utgjorde bara ursäkten.
I den här artikeln ska jag presentera bevis för att USA:s krig mot Irak, Afghanistan och den så kallade "terrorn" var planerade långt före 9/11-attacken.
Journalisten Ron Suskind, som 1995 vann Pulitzerpriset, berättar i sin bok The Price of Loaylty från 2004 att redan från dag ett som president började Bush och hans regering planera för ett krig mot Irak. Källan till avslöjandet var ingen mindre än Paul O´Neill, som var medlem av National Security Council och finansminister under Bush. Suskind hänvisar även till många andra källor i sin bok, bland annat 19 000 interna regeringsdokument, varav flera hemligstämplade, som visar att redan i januari 2001 så började Bush-administrationen lägga upp planerna för en ockupation av Irak.
Den officiella versionen är ju att den amerikanska regeringens inställning till Saddam Hussein som ett hot mot världen uppstod efter 9/11-attacken, men O´Neills vittnesmål och Suskinds bok bevisar att så inte alls är fallet. Invasionen av Irak planerades i själva verket åtta månader FÖRE 9/11-attacken. I ett memo från Vita Huset Suskind kom över som var märkt "Hemligt" står det till exempel om "en politisk, militär plan för Irak efter Saddamkrisen." Suskind kom också över ett Pentagondokument som visade områden med oljefält i Irak som bland annat ökända Halliburton fick förstahandskontrakt på efter invasionen.
Paul O´Neill berättade att under mötena med Bushregeringen så ställdes aldrig frågorna "varför Saddam Hussein?" eller "varför just nu?" Istället sa Bush: "Hitta ett sätt åt mig som vi kan genomföra detta på." Med andra ord uppfinna ett scenario som ursäktar att vi invaderar Irak. Han avslöjar vidare att Bushregimen ansåg sig ha rätt att starta krig om de kände för det, en inställning som inte gick ihop med O´Neills egen moral. Efter att flera gånger ha opponerat sig mot regeringen fick O´Neill slutligen sparken och beslöt sig för att gå ut offentligt med vad som pågått. I en intervju för CBS berättade O´Neill om Bushregimens planer och avslöjade att försvarsminister Donald Rumsfeld ringt upp honom innan boken skulle publiceras och varnat honom för att medverka i den. I boken The One Percent Doctrine (2006) avslöjade Suskind hur Bushregimen med Dick Cheney i spetsen skapade en ny doktrin som innebar att om det fanns 1 % chans att Pakistans regim samarbetade med talibanerna för att ge dem info om hur man bygger en atombomb så ska den informationen betraktas som att det är klarlagt att så är fallet. Det här applicerades sedan på Saddam Hussein när man från amerikanskt håll började påstå att han hade samröre med Al-Qaida. Slutligen slog Cheney fast att "Om det finns 1 % chans att massförstörelsevapen tilldelats terrorister då betraktar vi det som säkerställt."
Föga överraskande så visade det sig ju sen också att pratet om att Irak hade massförstörelsevapen bara var strunt. Diplomaten Joseph C Wilson hade för CIA:s räkning skickats till Nigeria för att undersöka huruvida Saddam försökt köpa anrikat uran. Där träffade han först USA:s ambassadör i landet Barbro Owens-Kirkpatrick som förklarade att hon redan undersökt saken och kunde avfärda den som grundlös. Wilson intervjuade sedan dussintals personer som hade tjänstgjort i Nigerias regering. Slutsatsen var densamma: Bevisen var noll!
Elva dagar före Irakkriget släppte Internationella atomener-giorganet IAEA en rapport där de avslöjade att dokument som indirekt kom från Bushadministration och påstod att Saddam försökt köpa 500 ton uranium från Nigeria var förfalskade, något som också hade bevisats av den militära underrättelsetjänsten i Italien. Eftersom Wilson framhärdade i sitt påstående läckte vita huset som hämnd namnet på hans fru Valerie Plame som jobbade undercover som CIA-agent. I sina memoarer erkände även före detta chefen för USA:s riksbank, Alan Greenspan, att kriget i Irak handlade om oljan:
"Jag är ledsen att det är politiskt obekvämt att erkänna vad alla vet; Kriget i Irak handlar mest om olja".
Nu har vi konstaterat att invasionen av Irak inte hade något med 9/11 eller massförstörelsevapen att göra utan är en myt som det är lätt att sticka hål på. Låt oss nu titta närmare på fakta som visar hur de före 9/11 även hade planerat anfalla Afghanistan innan de invaderade Irak. Redan på 90-talet skrev den nykonservativa organisationen PNAC, Project for the New American Century, vars medlemmar utgörs av bland annat Zbigniew Brzezinski, Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Jeb Bush och Paul Wolfowitz, rakt ut i ett dokument att USA behövde ta makten över mellanöstern och att man skulle börja med Afghanistan, följt av Irak och därefter Iran. På sidan 51 i kapitel 5 av deras skrift Rebuilding America's Defenses med titeln "Att skapa morgondagens dominanta kraft" skriver de:
"Det lär dröja, SÅVIDA det inte sker en stor omvälvande katastrof typ ett nytt PEARL HARBOUR."
Den 11 september 2001 fick hökarna sitt Pearl Harbour och nu var det bara att köra igång stora propagandamaskinen och spela på alla rädslor som över huvud taget gick att uppbringa hos den traumatiserade och upprörda befolkningen. "Är ni inte med oss så är ni emot oss" förklarade Bush för världen och retoriken och polemiken gentemot de som hade mage att ställa kritiska frågor hade bara börjat. När några började ana att allt inte stod rätt till eller ville ha en diskussion kring USA:s roll i världen och ett mera sansat förhållningssätt till frågan blev de närmast stämplade som landsförrädare, vilket nästan är lindrigt i jämförelse med alla glåpord de som idag ifrågasätter 9/11 brukar få utstå från alla slumpteoretiker för att de är oförskämda nog att inte tro på den officiella versionen.
The Sydney Morning Herald avslöjade att månaderna före 9/11 sågs en förändring av amerikanska militärens fokus. Under flera månader, med början i april, släpptes en rad regeringsdokument som syftade till att legitimera användandet av amerikanskt militärt våld i jakten på olja och gas. Michael Klare, som är författare till boken Resource Wars och en internationellt känd säkerhetsexpert, förklarade att militären alltmer kommit att definiera säkrandet av naturtillgångar som sitt primära uppdrag. Det var nödvändigt för USA att komma över olje- och gastillgångarna i Irak och kaspiska havet för att dra dem via pipelines i Afghanistan. USA ville inte dra oljan genom Ryssland eftersom det skulle ge dem tillgång till den och att dra den genom ärkefienden Iran var ju uteslutet. Därför var Afghanistan det naturliga valet, problemet var bara att talibanerna inte ville samarbeta. Följaktligen blev de huvudfienden och måste därför bort. Det gällde bara att komma på hur man skulle göra det.
Den 18 september 2001, en vecka efter 9/11-attacken publicerade BBC en artikel där en före detta pakistansk diplomat, Niaz Niak, avslöjade att han fått veta från amerikanska tjänstemän att USA planerade anfalla Afghanistan under hösten 2001. Han sade också, vilket senare visade sig stämma, att attackerna skulle utgå från baser i Tajikistan och Uzbekistan där USA hade militärer utplacerade. Hur kunde de amerikanska tjänstemännen redan i mitten på juli veta att USA skulle invadera Afghanistan under hösten? Svaret är att de visste det eftersom det var planerat långt före WTC-katastrofen.
MSNBC och NBC News avslöjade i maj år 2002 att USA redan före 9/11 hände planerade ett krig som innefattade militära operationer i Afghanistan. Två dagar före 9/11-attacken låg ett dokument på Bush skrivbord som skulle skrivas under. Dokumentet, som var ett National Security Presidential Directive, innebar att man skulle starta ett omfattande krig mot terrorismen. Enligt dokumentet skulle man bland annat "utrota Al-Qaida från jordens yta." Reportern Jim Miklazewski på NBC news förklarade att: "Det beskriver samma krigsplan som sattes i verket efter 911."
Sandy Berger, före detta nationell säkerhetsrådgivare deklarerade: "Visa mig en reporter, en kommentator, eller en medlem av kongressen som tyckte att vi skulle invadera Afghanistan före 9/11 så ska jag bjuda dig på middag på den finaste restaurangen i New York." Till och med Tony Blair, Storbritanniens dåvarande premiärminister var tvungen att medge: "I ärlighetens namn så fanns det inte en chans att vi skulle fått allmänhetens medgivande till att plötsligt lansera en kampanj mot Afghanistan om det inte vore för 9/11."
Efter 9/11 var det en barnlek för USA:s regering att driva igenom förslag som successivt urholkade medborgarnas fri- och rättigheter, alltihop i namn av "Kriget mot terrorismen"! Patriot Act-lagen körde över amerikanska konstitutionen och tillät myndigheterna att arrestera vem som helst och kvarhålla dem på obestämd tid om de misstänktes för terroranknytning. Detta utan att bevis framlagts eller saken prövats i domstol.
På Guantanamobasen på Kuba upprättade man ett läger där massor av människor suttit i åratal utan att få sin sak prövad i rätten. Allt oftare började CIA-plan landa i diverse länder för att plocka upp "misstänkta" för att föra dem till tredje land för att "förhöras" med hjälp av bland annat tortyrmetoden "waterboarding", det vill säga skendränkning.
Kriget mot terrorismen hade blivit ett krig mot demokratin.
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
