 |
Artikel
av Mikael Vasara
publicerad 26 apr 2010 kl. 11.53:
I huvudet på en seriemördare av Sven Å. Christianson
Vad driver en seriemördare?
"'I huvudet på en seriemördare' är så långt man kan komma ifrån SVT:s debattprogram där folk bara skriker ut sina åsikter om man vad som ska göras åt brottslingar - den är ett seriöst försök att förstå dessa grymheter.
Det är inte ofta man försöker komma in i huvudet på en massmördare. Vi brukar stanna vid själva handlingen, mordet, och distansera oss från personen som utfört det. Vi vill och kan inte ta in grymheter som utförts av till exempel Englas mördare Anders Eklund.
I "I huvudet på en seriemördare" försöker Sven Å. Christianson komma åt vad som driver personer till att mörda. När man läser, eller som i mitt fall lyssnar på boken, så slås man av att det som kommer fram i intervjuerna med några av Sveriges mest kända seriemördare inte är något konstigt. De är personer som växt upp under dåliga förhållanden med föräldrar som inte brytt sig. De har varit den tysta längst bak i klassrummet som aldrig gjort något väsen av sig. Den enda uppmärksamhet de fått har varit negativ - det vill säga i form av mobbing eller utestängdhet. Men räcker det för att skapa en seriemördare? Nej, är svaret på den retoriska frågan. Enligt författaren är det som skapar en seriemördare fantasier; mördarna drivs av fantasier om våld. Ofta skapar de en egen fantasivärld där våld och mord är förhärskande.
Till exempel har vi fallet med Hagamannen. En man med familj som jobbade som alla andra, och som i flera år lamslog en hel stad med sina våldshandlingar mot kvinnor. Går det att förstå? Okej, han begick dessa handlingar efter en personalfest när han var full, men det är ju folk i parti och minut och inte våldtar de främmande kvinnor för det! Enligt författaren så är det troligen i Hagamannes fantasier som detta hade planerats. Han meddelade sig inte med omgivningen och ville antagligen inte det, eftersom han ville ha sin hopfantiserade våldsvärld ifred. Han ville inte heller avslöja för sig själv och andra att han inte mådde bra, att hans psykiska värld inte var frisk. En av de intervjuade säger: "jag kunde inte ens skriva ned mina tankar på ett papper för då skulle jag avslöja mig själv och det ville jag inte för jag ville ha det för mig själv."
Boken för mig in en i en värld som är främmande, men ändå känner jag igen mig. Jag minns när jag en gång hoppade in i min bil mitt i natten och insåg att det var någon som hade varit inne i den och förstört tändningslåset. Inget var stulet, men det doftade vin i bilen. Hemsökelsen gjorde att jag blev strandsatt i kylan mitt i natten. En tanke flög igenom skallen: det borde vara dödsstraff i det här landet. Det tycker jag inte egentligen, men jag blev så rasande av att den här personen hade förstört mitt liv just då.
Nå, för att föra oss tillbaks till boken så vill jag bara säga: läs den. Även om det är en professor som skrivit "I huvudet på en seriemördare" så är den lättförståelig och intressant. Och den är så långt man kan komma ifrån SVT:s debattprogram där folk bara skriker ut sina åsikter om man vad som ska göras åt brottslingar - den är ett seriöst försök att förstå dessa grymheter. Om man nu vill det.
|
