Antisemitism-debatter har en tendens att göra icke-judar nervösa.
I högre grad än debatter om andra former av intolerans.
Ja, i så hög grad, att till och med ett sådant påstående, av vissa kan uppfattas som ett skuldbeläggande av judar. Och därmed antisemitiskt.
Icke-judar och judar tycks ha svårare att diskutera antisemitism än andra sorters rasism. Speciellt då vad som är antisemitism och vad som inte är det.
Enda rimliga förklaringen är händelserna under andra världskriget. En chock för både judar och icke-judar. I alla fall i vår del av världen. Frågan är om den alls spelar någon roll i utomeuropeiska länder.
I tv-nyheterna om Heléne Lööws och Henrik Bachners undersökning av antisemitismen, så har det inte saknats sensationer. Något som fått en så ansedd debattör och skribent om nazism och högerextremism som Anna-Lena Lodenius att kritisera frågorna som ställts som ledande. Och hon är inte ensam.
DN (pappersupplagan)sidan 8 den 15/3: "Undersökningen om judefientliga attityder i Sverige får hård kritik av andra forskare. Professor Peter Esasiasson är särskilt kritisk till att statsminister Göran Persson snabbt drar slutsatser om antisemitismens utbredning. - Det är typiskt att politikerna inte är intresserade av sanningen utan av vad som är användbart. Den här undersökningen presenterar nyheter som passar in i Göran Perssons världsbild. Det är ett typiskt mönster, säger Peter Esaiasson."
Frågorna i undersökningen har ännu inte återgetts i massmedierna, så jag vet inte hur jag själv skulle ha svarat.
Dock har en fråga återkommit i nyhetssändningarna. Den om judarnas förmenta makt över världsekonomin.
Jag vet inte hur jag skulle svarat. Har aldrig tänkt på specifikt den saken. Men den liknar andra exempel på judisk makt, som jag kommit beröring med via mitt läsande av, nb, respektabla amerikanska nättidningar som New York Observer, National Review och New York Magazine.
I New York Observer skrev den judisk-amerikanske journalisten Phillip Weiss efter bildandet av president Bushs första administration, att en sådan utan judar vore som NBA utan afro-amerikaner.
I artikeln återger han ett samtal med en äldre judisk bekant som varnar för allt tal om judisk makt. Weiss genmäler att det är oundvikligt, med tanke på att judarna utgör ca 30 procent av etablissemanget i USA, enligt hans uppfattning. Trots att deras andel av USA:s befolkning bara är ca 3 procent.
Han räknar sedan upp överrepresentationen inom olika professioner, såsom läkare, jurister, journalister, politiker (11 senatorer av 50 möjliga), hollywoodproducenter etc.
http://www.gnxp.com/MT2/archives/002640.html
Minns inte om han nämnde amerikanska nobelpristagare, men enligt New York Magazine så är ca 25 procent av dessa judar.
Den judiske skribenten Ben Stein menar i "Do Jews run Hollywood?(You bet they do - and what of it?)", att ca 60 procent av studiocheferna och andra makthavare i Hollywood är judar. Saken har naturligtvis en historisk förklaring, det är inte mer med det. Men varför tabubelägga all diskussion om det?
http://www.eonline.com/Features/Specials/Jews/
Att mot den bakgrunden påstå att tal om judisk makt är antisemitism verkar bara överkänsligt och nojigt i överkant. Risken är väl snarare att folk blir irriterade på en så oförskämd anklagelse.
Att bemöta sakligt korrekta iakttagelser med huvudlösa beskyllningar för antisemitism, snarare underblåser denna företeelse än motverkar den.
***
Efterskrift:
angav antalet judiska senatorer ovan till 11, men mindes tydligen fel. Det rätta antalet är 10 st.
http://www.jbuff.com/c052302.htm
Michael Ståhlberg, objektiv
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Ståhlberg
publicerad 16 mar 2006 kl. 02.40:
