 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Raphael Mabo
publicerad 16 aug 2011 kl. 11.33:
Vad är frihet?
Vad är frihet i en värld som idag består av våld och konflikter? Vad är frihet i ett samhälle som tycks vilja separera oss från oss själva?
Vi lever i en värld uppbyggd av kontext - mening, betydelser, strukturer och sammanhang. I denna värld finns värderingar, dömande, etik och moral. Denna värld finns i en kontextuell verklighet, en värld av form.
Jag ser frihet som varandet i nuet, att släppa identifikationen med formvärlden - den kontextuella verkligheten - och därmed släppa dömande och polariteter (rätt-fel, bra-dåligt, gott-ont) som innebär dualism och separation. Närvaro med vår inre oändlighet är närvaro med det formlösa - den icke-kontextuella verkligheten.
Denna närvaro är salighet - ett ändligt ord som pekar mot det oändliga, det som är större än orden, större än det som kan uttryckas. Här tillåts vi vara som vi är, vi tillåter andra vara sig själva och vi följer med livets medvetna energi, ett flöde guidat genom vår intuition. Här kommer och går känslor och upplevelser i formvärlden - skratt, gråt, skrik och njutning. Utan att fastna i oss, utan att vi är detta, utan att vi dömer oss själva. Utan det som i formvärlden kallas lidande.
Att släppa taget ger frihet
När du släpper taget om alla koncept, system och strukturer ser du allt som energi som rör sig och orsakar känslor och upplevelser. När även smärtan kan bli intressant utan en värdering och du avstår från att döma dig själv för det du upplever eller inte upplever, när du släpper din identifikation med alla måsten och borden och tillåter energierna att flöda, flyta, röra dig utan det som kallas motstånd i formvärlden, då kan du leka med det - med "lek" som ett ord för expansion och fysiska uttryck för denna inre salighet.
Frihet expanderar livsupplevelsen, ett liv i tillit. Oneness, enhet.
Jag tror att en värld där varje människa lever utifrån denna kontakt med det oändliga, inkluderande och tillåtande, är en värld utan det som i formvärlden kallas krig, orättvisor, våld etcetera, därför att det är skillnaden mellan människors individuella värderingar som skapar friktion och därmed konflikt och i förlängningen krig. Krig, konflikter och våld uppstår mellan människor genom dömande, dualism och separation. Det uppstår genom friktionen mellan gott och ont, rätt och fel, bra och dåligt, mitt och ditt, jag och du.
Och så frågar du - men det blir ju kaos då, och det måste ju bli våld och konflikter i ett samhälle där människor lever utan uppdelningen i rätt och fel? Och jag säger - nej, därför att när vi släpper vår identifikation med polaritetstänkande och dömande, så upplever vi det oändliga medvetandet och dess enhet med allt omkring. Oneness. Om du slår en annan människa i en sådan värld, så slår du därmed dig själv därför att du lever i en värld där du upplever att andra är du och du är andra. Och enda skälet till att slå dig själv är för att du dömer dig själv. Så om du inte dömer dig själv tar vi bort skälet till att slå. Fred och frihet kan inte skapas genom lagar och regler, för vilka regler och lagar du än skapar finns det alltid de som har en annan åsikt och det skapar friktion och därmed konflikt. När du skapar ramar finns det alltid de som hamnar utanför.
Friheten i att uppleva att vi alla hör ihop
Fred och frihet uppstår, händer, i oss själva genom upplevelsen av att vi alla hör ihop, att människorna och världen omkring dig är en del av dig. Denna upplevelse innebär vårdande av liv, vårdande av allt liv - av ditt eget och allas andras liv för andras liv är även ditt liv. Separationen, dualismen och uppdelningen i jag och du försvinner. Du är en individ med upplevelsen av att andra individer också är du och du är dem.
Det polära tänkandet och dömandet - om rätt och fel, gott och ont, bra och dåligt - används för att orientera sig i en kontextuell verklighet och det förutsätter identifikation med den verkligheten. Om du inte har upplevelsen av det oändliga i dig, det som är bortom dömandet och bortom polaritet, dualism och separation, behöver du regler, lagar och struktur för att orientera dig. Utan detta blir det ett destruktivt kaos.
Men om du vet, upplever och känner inom dig att du är så mycket mer, att allting på ett högre plan är gott, så upplever du kärlek och enhet med allt och i detta en salighet. Detta tillstånd som kan kallas för upplysning. Då ser du varje människa som dig själv, en organisk värld där vi alla är droppar i ett stort hav av kärlek. Och från detta hav skapar du av kärlek och tillsammans en salig värld som vårdar liv istället för utsläcker det. Där din "medmänniska" verkligen även är du.
|
