 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ilona Betula
publicerad 4 maj 2004 kl. 17.48:
Våldtäkt som yrke?
Är du arbetslös, bostadslös, man och i behov av lite extra tillskott i kassan? Nu finns det möjlighet att från staten få både fri kost och logi och en liten slant i plånboken.
Börja med att söka rätt på en kvinna med tvivelaktigt rykte. Någon som är allmänt känd för att vara lite "lössläppt". Invänta sedan en kväll när kvinnan i fråga går ut för att roa sig. Har du inte ensam råd att få henne tillräckligt full på krogen, be några kompisar att hänga med, så ni kan dela på notan/kvinnan. När hon verkar full nog, ta med henne ut från krogen och fortsätt att fylla henne med sprit eller andra droger. När hon sedan är lagom "mör" är det bara att sätta igång och utnyttja henne. Bjud gärna med polarna från krogen som hjälpte till att betala notan. När du/ni så småningom tröttnat, så är det bara att dra och hoppas att hon anmäler att hon blivit våldtagen. Och att hon inte nyktrat till för mycke innan, så hon inte hinner bli för klar i skallen och tvättar av sig bevisen.
När polisen plockar upp dig, tvärneka till alla anklagelser. För förhoppningsvis tar det då ett tag innan alla tester blir klara. Då kan du tillbringa ett tag i häktet, istället för på golvet hos någon polare. Och när de tekniska bevisen gör att du inte kan neka längre, medge samlag. Men säg att hon var med på det hela. I alla fall sa hon inte nej. Att hon i princip var nästintill medvetslös, kunde ju inte du veta. Hon andades och rörde ju på sej!
När det blir dags för rättegång, se då till att det är HENNES sexuella beteende som tas upp. Att du är känd för att vara lite "hårdhänt" eller tidigare varit inblandad i liknande situationer, ska det hållas tyst om. Och sitter det gamla gubbar i rätten och dömer, behöver du knappast oroa dig. De lär fria dig, med tanke på att kvinnan ifråga sedan tidigare är känd för att "släppa" till.
När du sedan blivit friad, är det bara att lämna in ansökan för skadestånd för den tiden du blev tvungen att sitta "oskyldigt" inspärrad i häktet.
|
Michael Lundahl
