 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Arne Holmström
publicerad 5 jan 2009 kl. 14.49:
Värna om din ätt
"Nej, att ha samma efternamn och vara släkt med varandra på långt eller kort håll, kan ju vara roligt i sig, men än roligare vore det med en total sammanhållning svenska folket emellan, likt sammanhållningen som invandrare är mer än måna om."
Engelska genforskare tror sig kunna ta fram en metod att avgöra om personer med samma efternamn kan vara släkt med varandra. Snabbt tänkt, om dessa engelska genforskare lyckas läsa av samstämmigheten mellan två helt obekanta personer med samma efternamn, skulle det kunna revolutionera släktforskningen.
Tar man ett vanligt svenskt efternamn som Andersson, vilket det vimlar utav, liksom de flesta "son"-namn, skulle man kunna tänka sig att det blir mycket svårt att spåra släktskapet med hjälp av det. Däremot efternamn som inte slutar med "son", bör i så fall vara betydligt lättare att spåra och para ihop, till exempel gubben i Nattavara och kärringen i Eslöv med namnet Lundberg.
Alla människor är mer eller mindre nyfikna på, var vi härstammar ifrån. Hurra! född svensk, med en massa ättlingar i landet som man inte känner, och med genforskningens hjälp kan få chansen att lära känna. Visst, att man är svensk är inte anstötligt att hurra för, tvärtom skulle jag vilja påstå, om man nu får tro på de av våra politiker som skryter över vårt fosterland som ett föredöme för alla andra länder.
Givetvis finns det svenskar som inte bryr sig om vilka de är och var de har sina rötter någonstans, alltså måtte den kategorin praktiskt taget vantrivas med sig själva och det finns det många som gör. Hoppas att detta käbbel, där vissa anser att det är fult att vara svenskt och andra vill sätta oss på pedistal, slutar någon gång. Enligt min mening har de båda fel. Oavsett var man är född på denna jord skall man vara glad över att få finnas till, även om andra tycker att man inte borde blivit född.
Om man reser runt i vårt land och tar kontakt med ortsbefolkningen på de platser man besöker så får man höra sitt efternamn på någon av dem och tanken slår en, vi kanske är släkt? Med mitt efternamn Holmström finns det gott om folk som heter på tre platser i landet, Luleå, Gävle och Malmö. Det påstås att i dessa regioner är de ättlingar allihop, jag pratade med en genomtrevlig Holmströmare från Gävle som prompt ansåg att vi tillhörde samma ätt, med tanke på hans trevliga sätt så kunde det inte vara helt omöjligt.
Skämt åsido. Har det någon större betydelse att veta vad man härstammar ifrån? Självklart för många och som sagt ointressant för en del. Personligen avundas jag vårt invandrande folk som vill leva tätt inpå varandra för att de är landsmän, emedan vi svenskar har ett annat tänkande och tycker det är förfärligt med dessa stackars människor bor som i getton. Enligt några av mina bekanta från Libanon skulle de inte vilja bli separerade från sina landsmän i Rinkeby och flytta någon annanstans.
Här ser man folk ifrån andra länder som goda föredömen av sammanhållning landsmän emellan. Men i sanningens namn, när svenskar emigrerar och i det land de hamnar, är det nästan det första de gör, är att leta upp andra svenskar att umgås med.
Nej, att ha samma efternamn och vara släkt med varandra på långt eller kort håll, kan ju vara roligt i sig, men än roligare vore det med en total sammanhållning svenska folket emellan, likt sammanhållningen som invandrare är mer än måna om.
|
Lars Nilsson
