Det känns som att jag lever i en science/fiction-novell. Det är en approaching doomsday på väg genom miljöförändringarna, det globala kriget mot terrorismen som urholkar individers rättigheter, de fossila bränslena håller på att ta slut, en gammal stormakts dekadens och begynnande rivalers uppgång.
På sätt och vis låter det som om det skulle kunna vara hämtat ur en dystopisk skildring av framtiden, med skillnaden att det är den bistra verkligheten. Det finns ett par intressanta paradoxer i detta också.
När man läser ekonomiska rapporter och så vidare så spekuleras Kina och Indien vara blivande ekonomiska stormakter inom 20-30 år om inte tidigare. Frågan är vart USA står då i förhållande till dess status nu? Sätt detta i förhållande till konsekvenserna av klimatförändringarna som kommer att medföra flyktingströmmar och en omvandling utan dess like på många olika plan. Vips så känns det endera som att ekonomerna tror på mirakel eller att jag lever på en annan planet?
Läs ett par rapporter om oljan och när den förväntas ta slut. Kombinera det med stormakters uppgång och fall. Hur ska du endera driva eller konvertera världens krigsmakter till hållbara bränslen? Utan militär makt att backa upp sina ord så är det svårt att behålla sin makt. Kanske får Einstein rätt om sin profetia om att världskrig nummer 4 kommer att utkämpas med pinnar?
För att ännu mer röra om lite i grytan så slänger vi i jokern "global pandemi". För som alla vet så finns ju ständigt risken för en fågelinfluensa eller dylikt. Kombinera flyktingströmmar från klimatförändringar, lägg till ett kryddmått trångt boende och avsluta med en jävla massa djur. En delikat och synnerligen dödlig kombination!
Så med andra ord så medför klimatförändringarna att risken för de globala hoten: världskrig, pandemi, svält och naturkatastrofer ökar radikalt. Det mest bisarra är att mänskligheten som helhet fortsätter att diskutera hur man ska lösa problemet i stället för att med språng och gallopp börja göra något åt det innan (vilket det iof redan är) är försent. För att återigen citera Einstein från minnet:
"Två saker är oändliga, universum och mänsklighetens dumhet. Jag är osäker på det ena..."
Björn Wegner, Dystopisk
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
