POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Andreas Björsten publicerad 16 okt 2004 kl. 07.02:

Världens äldsta yrke

Det handlar om pantbanken.
Pantlånarens yrke är möjligtvis ett av världens äldsta. Redan 3000 år före Kristus lär pantbelåning ha förekommit i Indien. Till Europa kom varubelåningen med Franciscanermunkarna på 1400-talet. Av allt att döma har pantbankerna fått ett uppsving under senare år. Utlåningen har fördubblats under en tioårsperiod, sedan början av 1990-talet. Branschen beräknades omsätta en miljard kronor under 2003. Det antyds i media att det rentav har blivit "inne" att gå till pantbanken. "Folk skäms inte längre för att gå till pantbanken", kan vi läsa i ett TT-telegram (3/11 -03).
"Skamkänslorna är lagda på hyllan. I stället trängs folk med klockor, smycken, mobiler och instrument. /.../ Att panta en grej för att snabblåna pengar har blivit rumsrent."
Pantbanken skildras gärna som en lukrativ bransch i tillväxt, och som en populär hjälp för människor som blivit tillfälligt panka för att de gjort av med för mycket pengar under sin semester.

I medierapporteringen om pantbanken som fenomen finns sällan ett ord om att det faktiskt är fattigdom som tvingar människor att pantsätta sina ägodelar, nu som förr; även om det i och för sig är sant att det är en fattigdom på högre nivå vi talar om. I vårnumret av tidningen Pantnytt (ges ut av Svensk Pantbelåning) kan man läsa följande beskrivning av utvecklingen.
"Det har hänt en del sedan företaget startades av Oscar Swartling 1884. Från att kunderna belånade sina kläder, lunchlådor och skor till idag då man belånar smycken, klockor, teknik fordon etc. Från att ett medellån låg på 30 kr till dagens medellån på 2 300 kr. /.../ Då lånade vi för att klara vardagen, idag lånar vi för att betala en oförutsedd utgift eller för att unna sig det där lilla extra."

Det finns en väldigt glättig ton i dessa beskrivningar, som enligt min mening ligger ganska långt från verkligheten.
Den period då pantlånebranschen har expanderat sammanfaller ju med den moderna massarbetslöshetens epok, från början av 90-talet och framåt, då de ekonomiska klyftorna i samhället oavbrutet vidgats.

Ingen av pantbankernas besökare tillhör de rikas skara enligt min erfarenhet! De där lyxlirarna som droppar in på pantbanken på sin väg till Seychellerna har i alla fall inte jag sett till, trots ett flertal besök på ovannämnda institution.

Kanske har representanterna för "världens äldsta yrke" (Pantnytt våren 2004) lyckats alltför väl med att sudda bort skamstämpeln, i dag ljuger man att det är så trendigt att pantsätta sina ägodelar. När det fortfarande bara handlar om ännu ett uttryck för den ekonomiska ojämlikhet vi lever i.