POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av John Järvenpää publicerad 23 feb kl. 06.00:

Lägre lön till unga - rätt eller fel?
Foto: flickr/Mikael Miettinen (BY CC 2.0)

Vänstern borde skämmas

Nyligen framfördes från folkpartistiskt håll ett förslag om att ungdomar ska arbeta för en lägre lön än äldre, oftast mer utbildade, personer inom samma bransch.
Nyligen framfördes från folkpartistiskt håll ett förslag om att ungdomar ska arbeta för en lägre lön än äldre, oftast mer utbildade, personer inom samma bransch. Förslaget avfärdades av den så kallade vänstern med att det vore orättvist att unga ska arbeta för en lägre lön än de äldre.

Orsaken till detta är att dagens vänster blandar ihop rättvisa med jämlikhet. Även om den felaktigt gör gällande att dessa termer är synonyma, så är det tydligt att jämlikhet - med betoningen lagd på likhet - är det överordnade värde som ska råda i alla lägen. Så anses män och kvinnor, tvärtemot vad naturvetenskapen lär oss, vara i grunden lika; avföring räknas numera som konst; alla åsikter skattas lika högt eftersom det enligt vänstern inte finns några objektiva sanningar (förutom den ideologiska "värdegrund" som ofta ställs över demokratin varför den får en totalitär karaktär). I enlighet med denna logik ska den oerfarne ynglingen alltså ha samma lön som den erfarne arbetaren.

För inte alls så länge sedan fanns en yrkesstolthet hos vänstern. Arbetaren var stolt. Stolt över sin skicklighet som hantverkare. Eller för den delen som sophanterare, bärplockare eller städare. Genom sitt värv drog arbetaren sitt strå till stacken. Att likt en kugge bidra till helheten var att förverkliga sig själv. Det var förenat med skam att inte arbeta.

Allt sedan 1968 då vänsterliberalismen fick fritt utrymme att omkullkasta alla normer - eftersom de ansågs vara förtryckande - har såväl yrkesstoltheten som skamkänslan motats bort. Den rådande individualistiska jämlikheten, som framhäver rättigheter, stadgar att alla skapar sina egna normer och värden. I detta ligger en stark egocentrism inbakad. Att vara sig själv närmast, att skuldbelägga omgivningen och anse sig ha "rätt" att kräva än det ena, än det andra - såsom samma lön för den oerfarne som den erfarne - är en logisk följd av det tankegytter som 1968 representerar. Gällande normupplösningen delas detta gytter av samtliga riksdagspartier, SD undantaget.

Konsekvensen av det beskrivna har blivit att det idag är naturligt att avfärda vissa yrken som "skitjobb", något man aldrig skulle befatta sig med. Det är också därför som dagens generation sällan skäms när de gör fel. Att uppträda adekvat och göra skillnad på rätt och fel är inte längre något hedervärt.

Evolutionärt sett bidrar skamkänslan till att individen anpassar sig till gruppen, eftersom rädslan för att bli utstött är så grundläggande (numera handlar detta om mer att anpassa sig till "korrekta" åsikter än till ett korrekt beteende). Socialt sett bidrar skam till att skilja rätt från fel, rättvisa från jämlikhet, avföring från konst, och så vidare. Den bidrar också till att upprätthålla den för varje samhälle så fundamentala reciprociteten. Ett ömsesidigt givande och tagande där rättigheter motsvaras av förpliktelser. Av detta följer insikten att alla yrken är värdefulla och komplementära. Ungefär på samma sätt som män och kvinnor är det (och därmed berikar livet - skapar liv).

Reciprociteten får den skoltrötte eller arbetslöse ynglingen att visa tacksamhet över att få chansen att prova på ett arbete, vilket som helst, och på så sätt få både livs- och yrkeserfarenhet.