Läser man insändare och lyssnar på hur snacket går så framtonar ju bilden som helt klar. Låginkomsttagare helt utanför alla system får svart betalt av ett folk med alla slags garantier i livet.
Vi har ett slags slavsamhälle där tiotusentals kanske kan tigga till sig jobb med osäker minilön. Men de har sedan ingen chans till sjukersättning, a-kassa osv. Denna grupp borde ju alla LO-fack ägna ett huvudintresse. Men gör de det? Inte som jag kan se!
Lönerna i vårt samhälle bestäms i huvudsak av marknadskrafterna, tillgång och efterfrågan. Facken sysslar bara med symboliska löneförhandlingar. Förutsättningarna är givna på förhand.
Överst i pyramiden har vi sådana par som Cederschiölds som tjänar 2 milj. kr om året. De torde ha sparat ihop till ett tjusigt bankkonto och villa. Men de anser sig inte ha haft råd med en vanlig anställd hemhjälp. Observera att Carl Cederschiöld under många år var den ledande moderaten i Stockholm med titeln finansborgarråd. Han hade alltså tiotusentals anställda med anständiga villkor i det offentliga. Men hemma i det privata gällde inga normala arbetsregler.
Går det att lära om Moderater till solidariska människor med sådana föredömen?
Jan Brunnegård, Socionom född 1939,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Cim Efraimsson
