 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Maria Sågå
publicerad 25 mar 2009 kl. 16.12:
Vänjer vi oss ger vi upp!
"Vi kan inte styra över allt som sker, men - innebär det att vi ska acceptera det och vänja oss? Som enskild individ kan det vara svårt att göra något, men för den sakens skull ska och bör man inte lägga över allt ansvar på någon annan..."
Tisdag den 24:e mars föranleder följande notis på SVT:s text-TV -
"Bankrån. En bank i Södertälje rånades vid 12-tiden på tisdagen. Två män som var beväpnade med någon form av handledsvapen flydde efter rånet i en blå Opel. Ingen person kom till skada under rånet, enligt Stockholmspolisen"
- till ett sms till en kompis som ganska nyligen har flyttat till just Södertälje, där jag upplyser om att Södertälje åter hamnat i ljuset, och fått en publicitet som man kanske inte önskar sig. Veckor tidigare har miljonvärden förstörts vid anlagda - och i skrivande stund fortfarande ouppklarade - bränder i matvaruaffärer runt om i Södertälje.
En dryg timme senare får jag ett sms från min kompis, i vilket hon bland annat skriver
"Tyvärr nåt man får vänja sig vid här :-("
Nu tänker jag inte på den specifika händelsen som sådan, utan rent allmänt, men... "Vänja sig vid"!? Ska vi vänja oss vid att sådana här saker sker!? Innebär det inte att samtidigt som vi säger att vi vant oss, att vi accepterar sådana här händelser, rycker på axlarna åt det, och går vidare med våra liv som om ingenting har hänt eller håller på att hända med vårt samhälle, och det som sker runt omkring oss? Är det inte risken stor att vi blir nonchalanta om vi väljer att vänja oss; att det som sker, det sker, och det var väl synd det. "Men jag eller någon jag känner, drabbades ju inte." Då kan man vänja sig. Hade det direkt drabbat mig, eller indirekt via någon närstående, hade det varit en annan sak, för jag hade ju aldrig kunnat vänja mig vid känslan att behöva jobba på, eller besöka banken där rånet skedde och jag blev vittne.
Vi kan inte styra över allt som sker, men - innebär det att vi ska acceptera det och vänja oss? Som enskild individ kan det vara svårt att göra något, men för den sakens skull ska och bör man inte lägga över allt ansvar på någon annan, någon "högre makt" i samhället, för det är ett samhälle vi alla lever i, och då kan och ska vi inte ta ett steg åt sidan, fegt backa undan, och lägga över saker och ting på någon annan. Vi ska, och bör, alla ta ett ansvar där vi inte väljer den enklaste vägen och "vänjer oss"; utan det handlar om engagemang för att bygga upp ett tryggare samhälle, vilket i förlängningen gynnar alla. Brott ska, och kan, man aldrig någonsin vänja sig vid. Speciellt inte om vi vill ha bort det.
|
Shqiptar Oseku
