Svenska kommittén mot antisemitism har tagit upp en antal texter från Sourze. Bland andra några av mina. Artikeln i augustis nummer av kommitténs månadsskrift var illvillig och återgav mina resonemang på ett förenklat sätt, ibland så att det blev missvisande. Men mina uppfattningar återgavs dock i huvudsak korrekt och sades vara typexempel på antisemitism.
Jag har valt att framföra de åsikter som jag har kommit fram till, stå för dem och försvara dem. Oavsett om det gäller feminism, homosexualitet, västerländsk konsumism, miljöförstörelse, klimatförändringar, islam, kristendom. Eller judendom och staten Israels agerande. Jag anser det nästan var en demokratisk skyldighet att uttycka sina uppfattningar. I synnerhet om de bryter mot det vedertagna.
Men skriver man om judar eller Israel är det extra känsligt. En filmskribent på Expressen fick sluta efter ha skrivit vilken folkgrupp som hade makten i Hollywood. En ledarskribent på Göteborgsposten blev förbjuden att skriva om förtrycket av palestinier, vilket han upplevt skrämmande under en resa i Israel. I GP fick man länge över huvud inte beröra palestiniernas sak.
Det anses antisemitiskt att påpeka det oproportionerligt stora inflytande judar och judiska organisationer har över kultur, ekonomi, politik och media i västvärlden. Trots att så är fallet. Det anses också antisemitiskt att påtala att det existerar judiska lobbygrupper som söker påverka medias rapportering om Israel. Trots att de finns. Det ansågs vara en grovt antisemitisk lögn när det hävdades att Israel ägnade sig åt illegal handel med, från dödade palestinier, stulna organ. Men det visade sig att så var fallet. Likaså menade man att Finkelsteins bok, "Förintelseindustrin" var antisemitisk, men i den debatt som fördes kring boken menades att Finkelstein hade rätt. Förintelsen har använts för att dölja staten Israels agerande och berika judiska organisationer och personer.
För att inte bli stämplad som antisemit får man alltså inte vidröra dessa känsliga fakta.
Men mina uppfattningar är ännu mer komprometterande. Jag tror inte att gud har valt ut det judiska folket framför andra folk och jag tror inte han har gett det en mission före andra folk. Inte heller tror jag att han förlovat landet Israel till dem. Och jag tror inte på en gud som kan uppmana ett folk att fördriva och förinta ursprungsbefolkningen.
Betraktas man som antisemit, ses man som en värre sorts rasist. Man blir motarbetad, isolerad och utfrusen. Om man ändå väljer att bryta de tabun som finns kring Israel och judendom, måste man antingen vara naiv eller anse sig inte ha mycket att förlora. Inget jobb att bli avskedad från, ingen karriär man värnar om, ingen social status att försvara.
Och kanske skall man ha en patos för att sanningar måste få uttryckas, tabun brytas och maktgrupper kritiseras.
Jan Wiberg, Hemsida: jananderswiberg.se
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
