sourze.se
Artikelbild

Upplös katolicismen!

Sex år efter rapporten om sexövergreppen på barn inom den katolska kyrkan i USA, upprepar sig historien nu i Tyskland.

Det är märkligt hur det ibland kan kännas som att vissa nyheter är för stora för att få rättmätig uppmärksamhet – eller rättmätiga konsekvenser. Det är som att mediekonsumenterna inte orkar ta in vissa nyheter – eller är det kanske medieföretagen som inte orkar upprepa sig tillräckligt många gånger om en nyhet för att mottagarna verkligen ska förstå?

Alltså, ref Svenska Dagbladet 21 mars 2010, Tystnaden bryts om övergreppen. I en rapport från 2004 från John Jay College of Criminal Justice, University of New York, USA, fastslås att 11 000 barn i USA under perioden 1950-2002 hävdar att de har utsatts för sexuella övergrepp utförda av 4 400 katolska präster...

Jag tar det igen, i fetstil med större bokstäver:

I en rapport från 2004 från John Jay College of Criminal Justice, University of New York, USA, fastslås att 11 000 barn i USA under perioden 1950-2002 hävdar att de har utsatts för sexuella övergrepp utförda av närmare 4 400 katolska präster.

11 000 barn – 4 400 katolska präster. Över fyra procent av alla i USA verkande katolska präster under den perioden.

Talen är så astronomiska att man helt tappar uttrycksförmågan. Vad ska man använda för ord för att beskriva att 11 000 barn har blivit sexuellt utnyttjade av 4 400 präster? Jag vet inte.

Just nu, 2010, rullas samma skandal upp i Tyskland. Hittills sedan årsskiftet har 300 offer för sexuella övergrepp gjort polisanmälan eller vänt sig till kyrkan. Den tyska biskopskonferensens "ombudsman för offer för övergrepp", biskop Stephan Ackermann, har hittat ord för att beskriva det. Han säger att han nu i brev och personliga skildringar konfronteras med en "mänsklig avgrund av hittills oanad omfattning" och att han är "regelrätt chockad".

"Regelrätt chockad" – vilket avskyvärt tillrättalagt och korrekt understatement av en sådan här sak. "Tillintetgjord" hade eventuellt dugt.

För mig är det omöjligt att förstå att någon som är verksam inom katolska kyrkan kan reagera på något annat sätt än att kräva upplösning av hela det katolska världssamfundet. Varför ockuperas inte Vatikanen av folkmassor som kräver att påven beslutar om ett totalt avslutande av religionen katolicism? Hur kan den ha ett existensberättigande efter det här?

Visst kände jag till pedofilskandalen inom katolicismen i USA, men jag måste erkänna att de här siffrornas magnitud hade gått mig förbi. När jag nu påminns om dem tänker jag att om någon hade sagt att 11 000 barn hade utnyttjats sexuellt inom sexindustrin i USA mellan 1950 och 2002 av 4 400 verksamma inom branschen, hade jag tyckt att det var avskyvärt. Men – vi talar om den diametralt motsatta sidan av samhället.

Jag är inte särskilt religiös, visserligen döpt och gift i kyrkan, men inte konfirmerad, inte faktiskt troende. Ändå besöker jag ganska gärna en kyrka eller en gravplats, då och då här hemma, ibland när jag är på resa utomlands, tänder ett ljus för någon, går på julbön på julafton. Jag hyser respekt för nästan allt jag hör läsas ur bibeln de gånger det händer. Nästan uteslutande Nya Testamentet, antar jag. Vem eller vilka det än är som har skrivit dessa texter, så är de fantastiskt civiliserade. Oavsett om Jesus har funnits eller inte, så är det en gestalt vars ord efter kanske 2000 år fortfarande gäller för oerhört klok grundsyn på hur vi bör leva och förhålla oss till varandra i samhället. En vänlig och intelligent person med stor makt, men totalt utan makt- eller ärelystnad och girighet, det är väl ändå fortfarande drömmen om den ideala ledaren.

Vad skulle Jesus säga, om han fanns och kunde se oss, vilket jag antar att många djupt troende anser att han gör? Redan är han arg över allt maktbegär i hans namn och alla dyra tempel som har byggt till hans minne, men när han hör att 4 400 präster, personer som uttolkar hans och andra profeters ord, har lurat 11 000 barn till sig och på det allra värsta viset svikit deras tillit...

Kan det vara en slump att historien nu upprepar sig i Tyskland? Nej, varför skulle det vara det? Tvärtom, måste det statistiska urvalet nu anses mer än tillräckligt för att upplösa katolicismen och frånta den all makt och ekonomiska medel, innan fler länders katolska lik kliver ur garderoberna.


Om författaren

Författare:
Carl Olof Schlyter

Om artikeln

Publicerad: 26 mar 2010 10:12

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: