 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Karin Holmberg
publicerad 15 jan 2009 kl. 15.51:
Universitet sysslar med falsk marknadsföring
Kurslitteraturlistorna överensstämmer inte det minsta med det som tas upp på föreläsningarna i en delkurs på universitetsnivå. Hur ska man som sökande få grepp om kursinnehållet?
"Högskolestudenter får allt mindre undervisning" står det idag i DN. Ett större problem, anser jag, är att kurslitteraturen inte överhuvudtaget stämmer överens med undervisningen.
Jag skulle med nykläckt iver läsa kursen "Praktisk svenska", numera "Kommunikation i tal och skrift" i höstas. Första delkursen heter "Praktisk språkanalys":
Kurslitteraturlistan var imponerande. Förutom "Att skriva bättre på jobbet" av Ehrenberg-Sundin (som vi ägnade en hel vårtermin åt att fördjupa oss i, på en inspirerande och heltäckande studieförbundskurs ledd av Folkuniversitetet) så ingick en mängd spännande böcker, såsom "Vägar genom texten - Handbok i brukstextanalys" av Lennart Hellspong, "Manipulera med språket" av Lars Melin och "'Ju' - Ifrågasätta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige" av Olle Josephson m fl.
Jag tänkte innan jag började kursen, att det skulle komma att bli en liten upprepning för mig med "Att skriva bättre på jobbet", samtidigt så är det den typ av bok, som man kan fördjupa sig - än mer utförligt än en studieförbundskurs på sammanlagt 50 timmar - i. Den tål också att upprepas.
Jag hade inte behövt oroa mig. Vi vidrörde inte ens ämnena i boken, på universitetslektionerna. Inte heller så gjorde lektionsundervisningen något som helst anspråk på att vilja närma sig annan nämnd litteratur. Litteratur som, om man vill utveckla sin skriftliga förmåga samt få inspiration, är förutsättning att ta upp.
Nä, delkursen var en ren grammatikkurs, där all tid ägnades åt en speciell bok angiven på kurslistan "Svenska meningar" av Lars Holm. Hela tentamen sen på delkursen handlar om grammatiken. En enda essäfråga på tentamen ska täcka all den övriga kurslitteratur jag nämnt.
Jag begriper inte hur det kan vara tillåtet att institutionerna på universitetet får utforma den här typen av kurslitteraturlistor, som ger intryck av att kursen bjuder på ett helt annat upplägg, än vad som de facto tas upp?
Det är falsk marknadsföring. Eller ska vi som är intresserade av att läsa en högskolekurs negligera själva kurslitteraturlistan? Då blir det till att köpa grisen i säcken, varje gång man ska läsa en högskolekurs. Institutionerna verkar inte ha några som helst krav på att ge en hint för sökande om vad kurserna innehåller.
Jag tycker det luktar gamla invanda traditioner, att folk accepterar "det som bjuds" bara för att det är universitetsnivå. Studenterna är inriktade på att "ta poäng" utan att vilja tänka på vad det är de läser. Om det är "svårt" är det fint. Men om det svåra består i att upplägget är irrationellt, då utvecklar vi inte människor i rätt riktning. Jag trodde att universitetet ville vara med och utveckla och utbilda människor i samhället.
Jag har gått enormt utvecklande kurser på universitetet, så jag ska inte bara klaga. Både inom språksociologi, pedagogik och på andra institutioners kurser har jag lärt mig mycket. Men jag blir arg, då institutioner inte verkar ha som högsta prioritet att lära ut, och att utveckla människor.
Jag blir arg på att de kan ha en egotrippad forskare som vill att studenterna ska ägna hela delkursen åt att hjälpa densamme att få in fakta och info till sitt udda forskningsintresse.
Jag blir arg när kurslitteraturlistan överhuvudtaget inte är överensstämmande med det som kommer att tas upp på föreläsningarna.
Jag förstår inte varför inte studenterna kräver mer?
|
Birgitta Stiefler
