 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Johanna Parikka Altenstedt
publicerad 9 maj 2004 kl. 17.00:
United States of whatever?
Liam Lynch sjunger United States of whatever. Är det månne om EU han sjunger? Jag bestämde mig för att läsa förslaget till fördraget. Då kom överraskningen.
Det nya fördraget är ett exemplariskt juridiskt dokument, som är väl disponerat och lättläst. Man har verkligen ansträngt sig för att skriva så att alla unionsmedborgare kan förstå innehållet i paragraferna - och det är som sagt juridiska paragrafer. Så tydligt språk har man sällan sett komma från kansli-Sverige. Det var verkligen en överraskning.
Fördraget försöker tydliggöra de olika ansvarsområden och befogenheter som EU:s olika delar har. Utgångspunkten är det som kallas för subsidiaritetsprincip; att rätt beslut skall tas på rätt nivå - för alla kan inte vara med om alla beslut. Så är det ju inte hos oss heller - titta bara på de minsta kommunerna här i Sverige med några tusen invånare. Inte ens där frågar man alla om allt utan har byggt upp ett system med förvaltningar, nämnder och med kommunala fullmäktige och styrelser. Så egentligen är detta självklart. Nu har man försökt att identifiera tre fält inom EU; medborgarna och parlamentet, staterna och mellanstatligt samarbete, samt kommissionen mittemellan. Sedan har man ju även perspektivet med representativ demokrati i var och en av dessa fält med fokus på hur gräsrötterna faktiskt kan vara med och påverka. Jag tycker att man har lyckats bra.
Vi medborgare har en direktkanal till Europaparlamentet, dit vi skall välja politiska representanter den 13/6 2004. Europaparlamentet har makten över EU:s budget (undantaget jordbruket - men lugn, alla stegen kan inte tas på en gång, men många vill att även den delen skall under parlamentet). Vidare har parlamentet rätten att godkänna lagar tillsammans med de olika ministrarna från medlemsländerna (ministerrådet MR). Det är få lagar och beslut som kan klubbas igenom i EU utan parlamentets "OK". Dessutom kan parlamentet skicka dåliga förslag till återremiss och alla vet att när ett förslag hamnar igen i ruta ett - då tar det flera år innan det är dags att behandla det igen - och kanske man då hellre accepterar parlamentets ändringsförslag än förhalar allt flera år. Parlamentet skall också godkänna kommissionen och kan också säga upp hela på en gång - och så har de också gjort, vilket är en stor makt. Vi vanliga medborgare har rätt att ställa frågor och lämna förslag till Europaparlamentet på vårt eget modersmål och de skall svara oss på ett propert sätt - på samma språk. Några sådana garantier finns inte idag inom Riksdagen. Dessutom skall alla utskottsmöten på Europaparlamentet öppna - det är de inte ens i Riksdagen.
ECB:s syfte är också reglerat i fördraget. Det primära syftet är att upprätthålla prisstabilitet. Inget särskilt revolutionerande eller hotfullt, med andra ord. Europaparlamentet har också en insyn och regelbunden kontrollhearing med ECB.
Ministerrådet (MR) får mer makt i det nya fördraget. Det innebär att Europeiska rådet (ER) - som är mötet mellan ländernas statschefer och statsministrar - samt de olika sakområdesmöten som sorterar under MR. Exempelvis så skall finansministrarnas möten som kallas Ecofin besluta om sådana ärenden som inte är överstatliga enligt fördraget. Överstatligt är tullen, havets biologiska mångfald, internationella avtal, handelspolitik och den monetära politiken, samt valutan euro - i de länder som har anslutit sig.
I klartext innebär detta att vissa saker; EU:s yttre gränser (ex. den finska gränsen mot Ryssland, som självklart är också EU:s gräns utåt och ett intresse för EU och inte bara Finland), att fiskebeståndet skall skyddas mot vissa medlemsländers egoistiska fiskepolitik (se där miljöpartister - t o m fiskarnas rätt är garanterad i grundlagen!) samt att EU för en någorlunda gemensam handelspolitik och ekonomisk politik - som så klart är grunden för den gemensamma marknaden, vilket måste vara ett ämne för EU istället för enstaka medlemsländer.
Men resten - allt som vi har blivit skrämda med - som t ex gemensam europeisk polismyndighet, utrikespolitik, framtida försvars- och säkerhetslösningar, konsumentpolitik, jordbrukspolitik osv. är faktiskt ett ämne för våra ministrar och statschefer att hantera med en insyn och kontroll från Europaparlamentet.
Och här är kruxet; det gäller att kunna reglerna för beslutsfattandet i MR och ER - ibland krävs det enhälliga beslut, och ibland räcker det med kvalificerad majoritet. Vidare måste man försäkra sig om att vi skickar starka och kunniga politiker till EU - att våra ministrar verkligen kan hålla den svenska agendan framme vid mötena. Man kan faktiskt ha makt i det nya Europa även som ett litet land genom vetorätten och genom att ha en möjlighet att initiera politik och lagar. Inom EU kan man ha makt om man tar det.
I den svenska pressen får man ofta en bild av att det är den Europeiska kommissionen som bestämmer allt, men så är det ju inte, utan kommissionen är egentligen tjänstemannadelen av EU - den som står för unionens perspektiv. Mot vad som ofta sägs är det heller inte särskilt många anställda i förhållande till antalet medborgare i unionen. Då är den svenska offentliga sektorn betydligt tätare befolkad om man tittar på proportionalitet. Och glöm inte att en stor del av dem som jobbar inom EU är där för att tolka eller översätta, något vi har accepterat eftersom vi vill främja människornas möjligheter att använda modersmålet och känna sin kulturella identitet bekräftad oavsett om det är små eller stora nationer vi talar om.
Förra veckan godkändes tio nya kommissionärer från de nya medlemsländerna. De får inga sakområden, men rösträtt. Sedan i oktober sätts en ny kommission ihop och där har man bantat antalet kommissionärer till 25 - alla medlemsländer får ha en. Det har minsann inte varit några stora rubriker här hemma om det revolutionerande, att varje land har en kommissionär - lilla Luxemburg med några hundra tusen medborgare och Tyskland med över 80 miljoner medborgare. Vi små nationer vann den kampen - men var är hurraropen från våra politiker? Var är grattisledare på DN och Aftonbladet?
Enligt de europeiska partiernas gruppledare från Bryssel som nyligen var på besök i Finland och utfrågades på YLE inför EU-valet, så kommer junivalet även att innebära att den nya ordföranden på kommissionen efter italienaren Romano Prodi med största sannolikhet väljs utifrån valresultatet. Därför är det viktigt att välja rätt sammansättning till Europaparlamentet.
För oss som skall rösta är det viktigt att förstå hur partierna jobbar ihop i Bryssel - det är ju inte en spegelbild av hur vi har det här hemma. Medan miljöpartiet här hemma i Sverige har infört utträdet som en punkt i sitt valprogram - så har de europeiska gröna gått ut med ett gemensamt program där man säger bland annat att alla invandrare bör ges medborgarskap inom fem år, och de vill även komma åt illegala vapen - ett solklart fall för en alleuropeisk polismyndighet, något som vi i Folkpartiet liberalerna anser också vara viktigt! Hur skall det svenska miljöpartiet lösa problemet med kriminella och vapen om Sverige går ut ur EU? Skall ni kräva att bovarna också går ut ur EU?
Jag hoppas att SVT och SR också rensar i sin linje av att bevaka EU-valet och för det första klargör gränsen mellan partierna som får figurera med på TV trots att de inte är riksdags- eller EU-partier. Det är sammanlagt 22 partier som har anmälts till valmyndigheten. Klart att vissa är mer seriösa än andra, men en linje vore klädsamt av våra viktigaste opiononsskapare inom public service. Istället saknar jag en presentation av de riktiga europeiska partierna inom Europaparlamentet. Deras ledare bör bjudas till Agenda och andra soffor för att berätta hur EU fungerar - det EU som vi redan varit medlem i, ett tiotal år. Förra veckan godkände t ex parlamentet de nya kommissionärerna från de nya länderna - blev det ens notis i nyheterna här hemma? SVT och SR, lär er av Danmarks radio DR och YLE i Finland när det gäller EU-rapportering!
Junilistan leker för övrigt med namnet från Junibevaegelsen som var aktiv under andra världskriget i Danmark som motståndsrörelse - något som jag upplever som oerhört osmakligt då det handlade om krig och fred, liv och död, då. Sedan har det danska EU-motståndet använt namnet och nu plagierar man det kallt till några ekonomiska argument. För många som varit med i kriget är det en skymf.
Det nya fördraget innehåller faktiskt en paragraf, artikel 59, för utträde ur EU. Men när det gäller partier som kräver "Sverige ut" så lyder min fråga: Ska vi ut ur EU eller också EES? (Vad är det? Det är det europeiska ekonomiska samarbete där Norge, Island, Schweiz osv. är med och kan därmed vara med på den europeiska marknaden). För om det är Bryssel ni vill åt - om ni vill slippa nya direktiv som ser till att kosmetika inte innehåller farliga substanser, att vi måste allergimärka maten bättre, att nya dataspel får en märkning om de innehåller våld, porr eller droghärligände inslag, eller annat som påverkar vardagen för konsumenterna, så se till att klippa bandet även till EES. Och då får ni förklara för era barn och barnbarn varför Sverige blev en vit fläck på kartan av ett enat Europa - som Albanien var på Hoxhas tid.
Det är inte United states of whatever - det är en Europeisk union, med ett tydligt fördrag som skall bli grunden till våra barns framtid. Det är viktigt att sätta sin in i EU och det är viktigt att rösta!
PS. Fördragsförslaget på svenska (http://www.eu2004.se) som en pdf-fil på ca 260 sidor.
Läs den själv!
|
