 |
ALKOHOL & DROGER
Artikel
av Malin Rindeskär
publicerad 18 jul 2003 kl. 11.01:
Två nerspydda skor
Du ser en 17-årig tjej komma vinglande mitt i natten. Hon har inga skor på sig och bär en systembolagskasse i handen. Vad tänker du om henne?
Skulle man äta utav äpplena som växer utanför min gymnasieskolas kårhus skulle man troligtvis bli ganska berusad. Fruktträden där lever nog mer av all alkoholhaltig dryck som spys, spills och pissas ut i markerna runtom, än på vanligt regnvatten.
En gång om året byggs ett torn lika högt som träden. Från det tornet går det presenningar, likt en rutschkana. Tanken på en lekplats förstärks av att en massa utklädda ungdomar samlas däromkring. De föreställer Pippi Långstrump, sjuksköterskor och Turtles. Strax efter klockan sju är det dags för dem att leka och tävla i fyra olika grenar. Pris går till den som är bäst utklädd, den som häver åtta öl snabbast (sex stycken om man är flicka), den som spyr snyggast och till det lag som vinner själva ölhävningen genom att helt enkelt dricka upp samtliga öl på kortast tid.
- Klara, färdiga, häv! uppmanar en röst från högtalarna.
En kille ur trean har fått äran att inviga tornet genom att låta en spya rinna nerför presenningen. Det prestigefyllda uppdraget är han beredd att gå in hårt för. Han skakar om en öl, sveper den och sedan hörs både jubel och "Fy fan vad äckligt!" från publiken. Men spya på spya underkänns med motiveringen att han bara får upp skum. Det är viktigt att det kommer upp något mer och därför har många ätit fil med karamellfärg eller gröna godisgrodor. Bristen på just grodor eller annat fantasifullt får nu publiken att uppträda märkbart otåligt.
- Fan jag måste ju ha spytt nu! skriker killen uppifrån tornet.
Han kan inte undgå att känna press på sig eftersom delar av publiken försöker applådera igång honom.
Några av de tävlande har i alla fall spytt, rapporteras det. På grund av det är de diskvalificerade och uppgiften att dricka upp deras kvarvarande öl går till lagkompisarna. En av de tävlande har inte spytt från tornet, utan på sitt lags kontrollant (som har till uppgift att öppna deras öl och se till att de dricker upp allt) och tur är väl det eftersom vi nu får mycket mer att prata om nästa dag i skolan!
Vissa satsar helt på att ta hem spypriset, vilket ser ganska lovande ut då invigningsförsöket inte lade ribban särskilt högt. De tävlande trycker fingrarna i halsen och om de inte får upp något blir de nerskickade med kommentaren "Det räcker inte att stå och hosta däruppe". Några som står och tittar på för första gången tycker att det är äckligt, men jag kan konstatera att det var mer showande förra året. Då spydde två stycken i varandras munnar, för att nämna något. Det var mer bråk förra året också. En fick åka till akuten för att sys.
Efter sjutton minuter har ett lag tagit hem hävarpriset, som består av mera öl, och jag lämnar kårhuset samtidigt som den riktiga festen börjar. Jag ska till en lokal i närheten för att intervjua en tjej, alltså jobba istället för att festa.
Jobbet tar lång tid. Först omkring halv elva är jag klar. Min cykel står parkerad i närheten av kårhuset och jag bestämmer mig för att höra om någon jag känner är på väg hem, så att vi kan ta sällskap. Det är en del som har valt att inte dricka eftersom det är en torsdagskväll och jag hittar en kompis som vill åka hem.
När vi ska gå ropar någon att en kille har spytt i ett par skor. I hallen ser jag att den ena skon har spya på ovansidan och den andra ser ut att ha fungerat som ett substitut för en spyhink. Fastän det ligger massvis med skor i en röra innanför ingången, så är jag ägare till just de båda nerspydda. Jag antar att man kan se det på mitt ansiktsuttryck. En gammal klasskompis, som har varit utklädd till fjortis tidigare under kvällen, frågar om jag vill låna ett par fjortisskor i storlek 36. När jag säger att de är alldeles för små mumlar en optimist att det borde finnas ett par tofflor att låna någonstans. Det finns det inte och ute är det natt och höst och kallt.
Jag ringer pappa och frågar om han kan komma och hämta mig vid parkeringen i närheten. Det är stenigt och mörkt på vägen dit och det vassa får mig att gå som om jag också vore berusad. Sedan står jag, mitt i natten, i bara strumpor på kallt asfaltslandskap. Jag har två nerspydda skor i en systembolagskasse.
|
Shqiptar Oseku
