Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Charlie Söderberg
publicerad 11 jun 2010 kl. 10.05:
Tuschpennor i plastpåsar räddar inte världen
"Jag tänker att det finns ett antal saker vi människor engagerar oss i varje dag. Vi har alla en inneboende vilja att utveckla, förändra, erövra och så vidare. Men vardagen får oss att fokusera på att göra annat än det som egentligen gör skillnad."
Det är lite som att plötsligt se bortom illusionen. Först ser man ingenting märkvärdigt alls, sedan skönjer man nått nytt, sedan står man glosögt och gapar och kan inte för allt i världen begripa varför man inte sett det tidigare. Jag pratar om de små spelen i livet som hindrar oss från det som är viktigt. Vem vet, kanske har du redan sett dem, kanske är jag den sista på jorden att på allvar upptäcka dem. men jag tror inte att så är fallet.
Det hela började när jag och ett gäng kollegor lyssnade på Klas Hallberg häromveckan (en formidabel talare). Han talade bland annat om vardagscharader, det vill säga saker vi alla ställer upp på och till och med engagerar oss i trots att de är helt effektlösa. Hans roligaste exempel handlade om att tuschpennor måste färdas i plastpåse på flyget annars innebär de en fara. de innehåller ju vätska. Ingen kan på allvar påstå att flygresan blir tryggare med pennor plastpåsar än utan, men ändå står vi där som i masspsykos och låter oss tro att det gör vår resa tryggare.
Den andra pusselbiten kom när jag talade med Finansdepartementet om varför vi är så dåliga på att fatta bra långsiktiga beslut i vår ekonomi. Det ter sig som att alla är engagerade men inte nödvändigtvis i det som gör störst skillnad för vår egen ekonomi. Självklart ger även små aktioner någon form av resultat, men visst är det väl stora aktioner som ger oss stora resultat? Det verkar som att det inte är ointresse det handlar om utan att vårt intresse lätt styrs till små saker som egentligen inte spelar så stor roll.
Den sista ögonöppnaren kom när jag häromdagen lyssnade till Stefan Fölster som pratade bland annat om den globala uppvärmningen. Han beskrev väldigt tydligt hur det för den globala uppvärmningens skull är i stort sett meningslöst att försöka snåla på energi i Sverige. Han påtalade att för varje fat olja vi inte köper så sänks oljepriset och vår olja blir då billig nog för något annat land att köpa och förbruka istället. Troligen går den till ett land med betydligt sämre förutsättningar att rena utsläppen. Nu finns det säkert en rad andra fördelar för oss alla att energioptimera, och man kan säkert leverera en rad motargument, men det intressanta var att närvarande politiker och miljöorganisationer höll med honom men påtalade vikten av att vi KÄNNER att vi gör nytta och ville hellre stödja lokalt engagemang än att hjälpa oss att anta ett globalt perspektiv och skapa andra energikällor som är så billiga för alla länder att det inte finns någon ekonomisk poäng att pumpa upp oljan.
Tänk om det är så att vi tillsammans dagligen lurar oss själva och varandra!
Jag tänker att det finns ett antal saker vi människor engagerar oss i varje dag. Vi har alla en inneboende vilja att utveckla, förändra, erövra och så vidare. Vi vill förbättra vår miljö och rädda den från till exempel växthuseffekten. Vi vill trygga vår ekonomi och skapa möjlighet för mer ledighet och en bättre ålderdom. Vi vill känna oss trygga när vi går på gatan och motverka våld och orättvisor. Men vardagen får oss att fokusera på att göra annat än det som egentligen gör skillnad.
Att det jag skriver är sant inom området ekonomi är jag tämligen säker på sedan länge, frågan är bara hur mycket av våra liv som genomsyras av mer eller mindre meningslösa, energikrävande, små skådespel som egentligen inte gör någon skillnad. Arbete som håller dig stressad, fullt upptagen och på en viss nivå nöjd med att du åtminstone gör något och kämpar på.
Min utmaning till dig är att ta reda på vad du tillbringar din tid på som egentligen inte gör någon skillnad och sedan istället använda den tiden till att faktiskt skapa nått som funkar. Den som på allvar tar sig an den utmaningen tror jag får chans att förändra sitt liv för all framtid. varför inte testa?
Charlie Söderberg,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anne Skåner