 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Anitha Östlund
publicerad 27 dec 2011 kl. 19.22:
Tradition
Karin trär den tunna guldfärgade tråden över de gröna topparna, och ler segervisst mot granen.
"Nej, nej, nej! fattar du inte att kulorna måste sitta symmetriskt? Hela min Jul blir förstörd när du gör så där. Röda överst och Silverfärgade i mitten, sedan de små änglarna i ett långt stråk uppifrån och ned." Moster Karin slår ut med händerna i en hjälplös gest. "Det är tradition här i huset."
Jesper suckar och ställer ned lådan med julpynt på golvet.
"Då borde nog moster göra det här själv."
"Kommer inte på fråga, nu tittar du noga på så skall jag lära dig till nästa år. Det är jätteenkelt...titta!"
Karin trär den tunna guldfärgade tråden över de gröna topparna, och ler segervisst mot granen. "Skitenkelt, som ni ungdomar brukar säga."
Jesper tar upp en röd kula, ställer sig på tå, och trär den över de något spretiga, och motsträviga barren.
Moster Karin suckar ljudligt och skakar på huvudet.
"Gosse, du får nog äta lite mer gröt, alternativt lägga dig på sträckbänken. Längst upp sade jag."
Nu har Jesper tröttnat på sin släkting, och går ut från rummet.
Hon ångar efter honom på rackliga ben, och sträcker sig upp mot hans kind.
"Förlåt gubben, jag är bara en gnällig kärring ibland. Sätt kulorna där du känner att de passar. Det viktiga är att granen blir klädd. Förresten så skall allt snart av."
De går tillsammans ut i rummet, och några minuter senare ståtar granen med kulor, glitter, änglar och annat.
"God jul Moster.", säger Jesper och kramar henne hårt.
"God Jul pojken min", säger Moster Karin och kramar honom hårt.
|
