 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Den där
publicerad 4 sep 2002 kl. 13.22:
Trånaden efter ett nackskott
Jag tänker, alltså lider jag.
Luttrad som en duva kippar livet efter luft
i bröstet på en hierarki av idel trägenhet.
Fåfäng är ett hjärtas kamp mot framgång och förnuft,
så arrendera ut din kärlek för ett epitet.
För fjärilar i magen finns det ingen plats och tid,
kväs din puppa, återgå till strävans pyramid,
ty grunden, liksom sorgen, skall bli kraftig och solid.
Ja, bär din sten som Sisyfos och vilseled ditt hopp,
ty önskningar man aldrig haft blir man ej sviken av.
Symptomet kan behandlas, visst, men sjukdomens förlopp
det låter inte tjusa sig av böner eller krav.
Nej, en förlupen trängtan fintar ingen paragraf,
som allra bäst så kan den bli en jönsig epitaf
som kränker dig när du är lagd i underjordens slaf.
I fantasin är lyckan from, men blir bara en skiss,
ty luftslotten raseras, illusionen är för pur.
Din hägring av ett Eldorado blir en kompromiss
som stannar vid ett vykort på ditt golv i din tambur.
Och Luther kuvar kvickt din narcissism: "Att vara fri,
är något", säger han "man föds till, inget man kan bli."
Försona dig med det, här dväljs ej nån peripeti.
När molnen tar till lipen då svalkas du till is
och tinas till en mordbrand av ett brännande förakt.
Men du har slutat bry dig, det är samma slags repris
som vevas i din grottekvarn så listig och abstrakt.
Drick din skål med bitterhet, ty någon helig Graal
finns inte här, blott samma röst som oförtrutet mal:
"Din längtan blir ej mer reell av att den är total."
Din hövitsman och bödel har bytt titulatur;
målsman är beteckningen och Jante namnet hans.
Munnen din kan småle, men din själ har en fraktur
så illa skött att ärret avskrivs som extravagans.
Varthelst du flyr lär tarvligheten ligga i försåt,
för sårnaden kan inte skönjas på en röntgenplåt,
och läker gör den knappast utav ytliga 'förlåt'.
Din smärta gör ej längre ont, men är alltjämt rigid,
du är för van vid värken för att ta notis om den.
Vad spelar det för roll att dö i frid eller i strid
i en förhärdad värld där enbart gråten är solenn?
Tårarna dränerar dig, men läker inga sår,
men krydda dock ditt mantra med en allra sista tår:
"I morgon är en annan dag, densamma som i går."
(Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola.)
|
Michael Lundahl