POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Hampus Engqvist publicerad 23 dec 2011 kl. 06.00:


Foto: flickr/aturkus (BY CC 2.0)

Tony Soprano och reporäntan

Swedbank, Handelsbanken och Tony Soprano brydde sig inte om Riksbankens sänkning av reporäntan. Räntan lever kvar som en motor för ojämlikheten i samhället.
Efter att ha sett samtliga avsnitt ur TV-serien Sopranos, som handlar om en maffiafamilj i New Jersey, så har två nya frågeställningar väckts hos mig. För det första, så undrar jag varför jag blir så vansinnigt hungrig av att titta på familjen Sopranos närmast religiösa förhållande till gamla italienska maträtter och råvaror. Men den viktigaste funderingen är kring begreppet ränta och vad det innebär för vårt samhälle.

I TV-serien så håller medlemmarna i maffian på med inkasseringar. Det innebär att de kör omkring i vackra bilar och samlar in ränta på utlånade pengar. New Jersey-maffians räntenivåer följer inte heller riksbankens sänkningar av reporäntan och flera låntagare dukar under efter att ha belånat sig hos Tony Soprano.

Ränta befäster förhållandet mellan fattiga och rika. Det är bara de rikaste tio procenten som tjänar på att vi har ränta. Fattiga föder systemet och betalar ränta på sina lån. Rika inkasserar ränta på sina förmögenheter. Räntan blir en motor för ojämlikheten i samhället.

Att ha pengar blir den viktigaste faktorn för att lyckas i samhället. Inte kompetens eller driftighet.

Räntan försvårar klassresor eftersom människor som tvingas att låna för att förverkliga företagsidéer blir slavar under räntekostnader och tvingas ta annan hänsyn än kapitalstarka individer som har lättare att lyckas. Samhället premierar stora pengabörsar och det riskerar att hålla driftiga människor tillbaka. Räntan bidrar till ett system som cementerar klasskillnader.

Vad finns det för alternativ? Hur kan man få banker att ta risker utan att få rikligt betalt? Jag snubblade över en räntefri bank när jag behövde ett billån. Först trodde jag inte riktigt på att en bank där man "bara" betalade tillbaka det man hade lånat kunde fungera. I New Jersey hade jag fått öronen avslitna om jag föreslagit ett sådant upplägg, men gamla låntagare intygade att banken faktiskt fungerar. Efter några år som medlem (inte kund) i banken vet jag att den fungerar alldeles utmärkt och billånet är snart återbetalt.

Politiskt är räntefrågan stendöd, men i religionen har räntekritiken frodats. Nästan samtliga världsreligioner har förkastat ränta och beskrivit den som den rikes ocker. Idag råder det andra tongångar och räntekritiken lever främst kvar inom islams sharialagar. Konservativa kristna väljer att hänga kvar vid gamla seder, som att fördöma homosexuella, men väljer att acceptera djävulens påfund, ränta.