När jag vandrade runt bland tidskrifthyllorna på biblioteket föll blicken en tidskrift som jag inte sett tidigare. Den hette Fjärde Världen och sade sig föra ursprungsbefolkningarnas talan, den fjärde världen som inte ens uppnått den tredje världens utvecklingsnivå.
I "Fjärde världen I, 2007" har ordföranden i Svenska Tjetjenienkommittén Johan Lagerfelt skrivit en artikel med rubriken "Ett krig som tystats ner". Enligt honom "det enda krig som just nu pågår i Europa, ett krig som nu, efter 300,000 döda, inte kan kallas för något annat än just folkmord."
Tjetjenernas förhistoria beskrivs av Lagerfelt på följande sätt: "Under antiken levde tjetjenerna en tid under georgiska kungar vilket ledde till ett partiellt kristnande. Under 1500-talet påbörjades emellertid deras islamisering och idag är de huvudsakligen sunnimuslimer. Deras tro har starka drag av sufism med bland annat helgondyrkan och en starkt inåtvänt, meditativt inslag. För fundamentalisterna i form av de saudiska wahhabiterna är detta inget annat än kätteri."
År 1991 blev samtliga femton rådsrepubliker i Sovjetunionen självständiga. I april 1990 genomdrev Gorbatjov att även de autonoma republikerna till vilka Tjetjenien hörde skulle likställas med rådsrepublikerna beträffande rätten till utträde ur unionen. I november 1990 anmälde Tjetjenien sitt utträde ur Sovjetunionen. Man skrev ett avtal om delning av Röda arméns utrustning och egendom. År 1994 hade Rysslands president Boris Jeltsin tänkt om och invaderade Tjetjenien. Kriget slutade med att de ryska trupperna stängdes in i huvudstaden Groznij och till slut kapitulerade. Man slöt 1996 det så kallade Khasavjurtavtalet som innebar ett de facto erkännande av den tjetjenska självständigheten. Så långt håller jag med Lagerfeldt.
Beskrivningen av vad som hände efter 1996 i Tjetjenien överensstämmer inte alls med vad jag upplevde när jag tog del av nyhetsrapporteringen från landet. Den helt avgörande händelsen var för mig när styrkor från Tjetjenien 1999 ryckte in i grannrepubliken Dagestan anförda av den wahhabitiske fundmentalisten Basjajev. Om anfallet gjordes efter godkännande av Tjetjenien dåvarande president Maskhadov får vi nog aldrig veta eftersom båda nu är döda. Till att börja med verkade det som om de ryska styrkorna inte klarade att möta det tjetjenska anfallet. Jag förstår att alla varningsklockor började ringa bland den ryska militära ledningen. Innebar detta början av en upplösning av den Ryska federationen? Om inte detta anfall hade ägt rum kunde Tjetjenien fortfarande ha varit en självständig stat.
Jag följde hur ryska styrkor steg för steg återtog landet. Vid erövringen av Groznij sköts stora delar av staden sönder och när man såg bilder av staden var det en stad i ruiner. Jag blev förvånad när jag läste ett reportage om att staden nu är återuppbyggd. Wahhabiterna har förlorat sitt inflytande och man har återgått till sufismen. Efter den 11 september 2001 tänkte jag att det var tur för Ryssland och världen att Tjetjenien inte var någon självständig stat vid det tillfället. Hur många terrorister kunde inte ha utbildats där. Det skulle ha varit ett skräckscenario att ha en terrorstat mitt i Kaukasus. Tyvärr behandlas tjetjenerna och andra folk från södra Ryssland inte särskilt väl men jag tror att Ryssland i framtiden kommer att skrika efter arbetskraft så mycket som byggs där nu.
Vad Basjajev och hans män var i stånd till visade de när de tog teaterbesökare som gisslan i Moskva och upprepade det med skolbarn i Beslan. Liksom förbundskanslern i Västtyskland för 30 år sedan inte förhandlade med gisslantagare (Röda arméfraktionen,RAF) så förhandlade inte Putin med dessa. Han fick kritik för detta och för upplösningen av dramat, men en förhandling skulle ha uppmuntrat till flera gisslantagningar.
Det är tur för tjetjenerna att de har ryska pass och inte tjetjenska i en värld där man jagar terrorister. Lagerfeldt klagar över att tjetjenska asylsökande sänds tillbaka till Ryssland. Han skriver: "Nästan undantagslöst avvisas de tillbaka till Ryssland och det helvete varifrån de har flytt med hänvisning till det så kallade internflyktalternativet, något som klart och tydligt har underkänts av bland annat FN:s flyktingkommissariat."
Eftersom Tjetjenien var strategiskt viktigt för Hitlers krigsplaner på grund av dess oljekällor blev ett påstått deltagande av tjetjenerna på Hitlers sida ödesdigert för den tjetjenska befolkningen. A.J. Barker i Famous Military Battles skriver följande: "So he (Hitler) began to consider plans for a limited offensive to capture the Maykop-Grozny oilfields. If he could get hold of the Caucasian oil he might subsequently turn north towards the rear of the Russian armies covering Moskow - immobilized by the loss of the same oil - or even strike at the new war industries which Russia had established in the Ural Mountains."
En påstådd samverkan med de nazistiska styrkorna medförde att hela befolkningen förvisades till Sibirien den 23 februari 1944 och de skulle förbli där till efter avstaliniseringen 1956. En tredjedel av befolkningen beräknas ha omkommit under transporten och vistelsen i Sibirien. I krigen från 1994 och fram åt tror Lagerfelt att så många som 300,000 tjetjener har omkommit. Innan det första tjetjenska kriget (1994-96) hade Tjetjenien ungefär en miljon invånare.
Jag är gammal nog för att komma ihåg den amerikanska militärens reaktion på att civila utan uniform stred mot dem i Vietnam. På den tiden var krigets lagar sådana att civila med vapen kunde avrättas på stället. Det gjorde den amerikanska armén i början av kriget. När det sedan blev alltför många avrättningar började man inrätta strategiska byar där man hade full kontroll av befolkningen. Det hade tillämpats med framgång av britterna mot den kommunistiska guerillan i Malaya. Ryska armén hade samma problem i Tjetjenien som amerikanarna i Vietnam. Grupper som har sina vapen hemma i bostäderna eller gömda på en särskild plats samlas och slår till mot polisstationer eller militärförläggningar och upplöses lika snabbt efter anfallet. Svaret har ofta blivit att man omringar hela byar och minutiöst genomsöker alla bostäder efter vapen och sprängmedel. Liksom amerikanarna efter 11 september 2001 har tillåtit tortyr har det också använts av de ryska styrkorna i Tjetjenien för att framtvinga bekännelser. Man bekämpar i båda fallen samma fiende nämligen den islamiska terrorismen i dess svåraste form. Den ryska armén har varit mycket framgångsrikare i sin kamp mot fienden än den amerikanska. Man har lyckats anordna ett slags val och tjetjenerna har valt Ramsan Kadyrov till sin ledare. Han påstås ha många människorättsbrott på sitt samvete men landet får trots allt genom den väpnade freden en möjlighet att återuppbygga landet som aktiviteterna i Groznij visar.
Lagerfelt påstår att det fortfarande pågår ett krig i Tjetjenien men det är i så fall i mycket liten skala. Vissa stridigheter äger rum i grannrepublikerna Ingusien och Dagestan men jag tror att de är under kontroll. Det kan bli så att, om utvecklingen blir gynnsam för Tjetjenien, att man på ett decennium går från fjärde världen till första världen.
Yngve Karlsson, 71 år och evig student.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
