annons: <STUDENT
Artikel av Lina Järåsen publicerad 25 mar 2007 kl. 12.16:

Tjejer - våga teknik!

Varför söker allt färre till ingenjörsutbildningar? Var hittar jag alla mina systrar bland gubbväldet på de tekniska högskolorna och framförallt, varför alla dessa fördomar?
När jag var femton ville jag bli arkitekt. Jag älskar hus. När jag blir miljonär ska jag ha minst fem olika hus.
När jag var liten hade mamma och pappa byggfirma så det fanns både verktyg och material i mängder hemma. Till slut fanns det vingliga kojor i vartenda träd hemma runt vårt hus, byggda och slumpmässigt designade av mig och min bror.

Hur som helst, då ville jag bli arkitekt. Vi pratade om gymnasieval på en lektion i nian, och plötsligt visste jag. Jag räckte upp handen.
"Vad ska jag gå om jag vill bli arkitekt?"
Fröken tystnade för en stund och insåg att hon inte riktigt visste.
"Öh, Natur kanske?"
Natur. Jag skulle gå natur.
Ögonen på klasskamraterna blev till tefatta. Skulle jag av fri vilja läsa en massa matte och fysik? I tre år? Insåg jag inte vilket fruktansvärt misstag jag höll på att begå?
Skulle jag bli en mossig biolog? En nörd? Skulle jag skaffa glasögon?

De gav mig en termin, sen skulle jag garanterat hoppa av. Jag uppskattar förvisso ärlighet men jag blev ändå inte särskilt glad när jag fick domen inte smart nog uppkastad i ansiktet. Jag tänkte nu jävlar. Efter gymnasiet bestämde jag mig för teknik. Maskinteknik. Men vänta nu, vad gör en maskiningenjör? Väljer jag frivilligt en framtid i blåställ på en grådammig arbetsplats, drickandes kaffe ur en gammal termos med oljiga händer i en barack tapetserad med kalendrar från Slitz tillsammans med en massa gubbar som kunde vara min pappa åldersmässigt?

Eh, nej.

Ovanstående är inte vad en maskiningenjör vanligtvis brukar göra. Dessutom har jag läst innovations- och design-inriktning. "Design? Jaha, du ska designa kläder, jag trodde du menade ingenjör först, hahaha."

Vad jag vill ha sagt är att det finns otroligt mycket fördomar om just teknik, om ingenjörer. En ingenjör måste inte ha vare sig helskägg, flint, glasögon eller skjorta utan passform. Teknik måste inte vara att trimma en moppe eller svetsa på en gammal plåt. Det är bara det att många verkar tro att det är så. Inte så konstigt att yngre, framförallt tjejer, skräms bort från teknikutbildningarna.

Min farmor är fruktansvärt förvirrad över mitt yrkesval. Ögonen rullar som biljardbollar i ren förvirring. En sådan som jag kommer att bli fanns helt enkelt inte då hon var ung, så låt gå. Jag tycker bara att det är synd när den yngre generationen inte förstår vilka möjligheter det finns. Färre och färre söker ingenjörsutbildningar, och fortfarande är andelen tjejer mikroskopiskt liten på de tekniska högskolorna.

Jag är otroligt glad att jag växte upp som jag gjorde, med jämställda föräldrar, med en pappa som inte alls fick komplex när han lagade mat varje kväll en hel vecka.
(Han kokade till och med egen sylt, by the way.) Jag är otroligt glad att mina lärare på gymnasiet uppmuntrade oss tjejer att gå precis den väg vi ville, och slutligen så är jag otroligt glad över min utbildning.

Nu återstår bara att tjäna ihop till alla fina hus som jag ska köpa.