höstvandring nedför cykelbana, kantad av båthus och en och annan golfbanesjö.
en bro över vattnet var plågsamt ensam där, kontakt med väg eller stig saknades helt.
jag gick själv men också med Lisa.
på nyvältad asfalt drogades jag av syndiga ångor, och kunde inte höra ett enda ord inuti min såpbubblevärld.
vi passerade en tunnel, klottret hade målat sig till en mening jag var främmande till,
- "välkommen till verkligheten"
jag gick fram och tillbaka genom tunneln medan Lisa blandade sig med naturen och pratade om tandkräm.
jag kände inte verklighet någonstans,
jag var bakfull men kände mig hög.
hade jag fastnat i ett gammalt rus från en svunnen tid då dimmorna var min verklighet och bergen mina bästa vänner?
en äcklig koloss framför mina skosnören skrek med versaler, WILLYS STORMARKNAD
Lisa tog en röd korg men jag ville åka i vagnen,
jag saknade min barndom, då kärlek bara var pussar och inte på-alla-fyra och sats på magen,
då inte kärlek var blödande hjärtan och jag fortfarande trodde på de där förbannade sagorna om den eviga lyckan,
ja, då de lyckliga kärnfamiljerna inte hade strypsex och jag inte samlade på sorg utan på tablettaskar och luktsudd.
jag fick inte åka vagn.
i intenstivt umgänge med kommersens grådaskiga plackbeläggning skapade rocknrollskorna knullljud, men jag hade inte haft sex på flera månader, åtminstone inte älskat på riktigt.
långt upp på hylla nummer 63 låg en stor burk inlagd korv och lurade på mig,
en lycklig ko på etiketten var inte längre glad, den hatade mig så jag gick till frukt och grönt.
vid kassan skrek några uppblåsta kondomer till mig - fyll oss med tomhet i natt
röster överallt, när jag bara vill ha tystnad där under vattnet, under bron där ingen annan går.
i min egen lilla verklighet.
Johan Åkesson, Calcutta, Indien
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Johan Åkesson
publicerad 8 feb 2005 kl. 09.38:
