Alla kan nog hålla med om att kärlek inte består i ett vigselbevis eller en ring på fingret men många väljer att stanna kvar i ett förhållande just på grund av de ovannämnda anledningarna, även om det inte finns några känslor kvar. Är inte det att vara otrogen då? Är man inte otrogen förhållandet när man stannar i en situation man inte vill vara i? Är man inte otrogen sig själv då man inte följer sitt hjärta? Och framför allt, är man inte otrogen sin respektive som troligtvis inte har någon aning om ens snedsteg eller avsaknad av känslor? Har man också barn så kan det ju vara extra svårt att bryta upp, men då tycker jag att man är otrogen barnen och det man erbjuder är just det man försökt undvika, ett trasigt hem som börjar med att man vaknar upp varje dag och ljuger för sig själv. Inget barn förtjänar att växa upp under sådana förhållanden.
Att säga sanningen är som i många andra avseenden lättare sagt än gjort. Jag tror inte man är otrogen för att såra den andre, utan mer för att man fallit för det man saknat. Blickar och vandrande tankar är dock inte att vara otrogen för mig. Det fysiska snedsteget skulle såra mig mer, och skulle jag upptäcka att min partner haft någon vid sidan om eller tappat känslorna för mig, så skulle jag uppskatta att få höra sanningen. Sårad skulle jag åtminstone få en chans att antingen lämna eller förlåta.
Jag är stolt över att jag aldrig har varit otrogen. Min självrespekt tillåter det inte och dessutom inleder jag inte heller ett förhållande med någon jag inte själv respekterar. Gör jag det har jag fördömt det förhållandet redan dag ett och den dubbelmoralen har jag inte lust att ägna mig åt. Fast det heter ju "man ska aldrig säga aldrig".
Det är svårt det här med otrohet, en del finner sig i det och tar honom eller henne tillbaks och andra bryter direkt. Jag fördömer inte något av dessa val, att kunna förlåta är minst lika nobelt som att ta sig själv ur skiten. Leka med andras känslor, däremot, är det smutsigaste man kan göra och att välja att dölja det för att eventuellt komma undan, är det värsta du kan göra mot din partner och framför allt mot dig själv. Det är som en fläck som du aldrig kan bli av med. Det är så karma fungerar. Tänk på det.
M. Hanna,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
