 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Maria Sågå
publicerad 6 dec 2011 kl. 06.00:
Foto: flickr/spatulated (BY CC 2.0)
Tid läggs inte ut under "säljes"
Ingen kan ha undgått att julen närmar sig. Många ska - ofrivilligt eller frivilligt - fira med släkten. Kanske det är tid att byta fokus?
SVT:s julkalender har sänt de första avsnitten. Det andra adventsljuset är tänt. Julklapparna är inslagna och julkorten skrivna. Färre julklappar och julkort i år, men då vet jag med säkerhet att de som får dem, är de som verkligen kommer att uppskatta det också.
Ja, jag erkänner: Jag skulle bli ledsen om jag inte fick en enda julklapp eller ett enda julkort. Jag vill se "Kalle Anka och hans vänner önskar 'God jul'" i år också. Fast jag kan de flesta repliker utantill. Det är så det "ska" vara. I alla fall för mig.
Men på senare år, har jag insett (kanske man blir klokare med åren ändå?) att, inte bara jag, utan många kanske skulle behöva byta fokus på saker och ting - inte bara kring jul - men eftersom den nu ligger närmast, så tar vi den som exempel. Att många - observera att jag inte säger "alla" för så är det inte! Det finns de som, liksom jag, redan har insett detta och därmed även förhoppningsvis lever upp till det. För det är ju en enorm skillnad på att ha insett en sak, och att sedan dessutom leva upp till det. Och det är kanske det sistnämnda som är det svåraste steget att ta? - skulle behöva inse att det finns saker som man får betydligt mer tillbaka på att göra, än att välja det perfekta julklappspapperet. Till den där - vad man i alla fall tror - perfekta julklappen. För att vara den där perfekta svärdottern/-sonen till en man eller kvinna som ofrivilligt blivit ens svärmor eller -far för att man gift sig med hans eller hennes dotter eller son.
Senast idag (andra advent) läste jag i tidningen "Guiden för en mindre stressad månad" där alla "måsten" är uppstaplade, och vilket datum man ska göra ditten och datten för att verkligen vara färdig till julafton. Sedan är det väl upp till var och en om man vill tolka ordet "färdig" som "klar" (och utvilad) eller "klar" men "färdig" (här synonym med "uttröttad").
Flera av dessa så kallade "måsten" är sådana det verkar som om många borde lära sig att vara kritisk granskande emot, för varför skulle det annars - i princip varje år - talas om "stress" och "måsten" just inför julen? MÅSTE man skicka julkort till precis alla man någonsin känt (och kanske kommer att känna i framtiden)? Och isåfall "varför?" Är det någon slags rädsla för att tanten som aldrig någonsin hör av sig till dig, men som du ändå hör av dig till, plötsligt skulle höra av sig och vara arg just för att du inte hört av dig? Och julklappar. Hur många behöver man (både få, och ge)? Egentligen..? Handlar det om att ge för givandets skull, eller handlar det om att ge något som den personen verkligen vill ha/behöver? Och faktiskt blir glad för. Själv måste jag säga att jag alltid blir lite nervös när jag får presenter/julklappar från någon som inte frågat vad jag önskar, vill ha och/eller behöver. Och speciellt om det är från någon som jag vet, egentligen inte känner mig så bra att den personen rimligtvis kan veta detta, utan bara har chansat - just för givandets skull. Oftast - för att inte vara så ärlig att säga "alltid" - slutar det ju med att det är något jag inte vill ha/behöver. Om de nu vill ge något: Varför inte fråga vad jag önskar? "Det blir inte någon överraskning då" tycker jag inte är något argument, för det är väl bättre att ge en sak som personen verkligen har önskat, än att chansa (och ge något som mottagaren inte alls vill ha).
Utan vetenskapliga belägg, men vanligaste svaret om hur man ska fira jul, verkar vara att man ska umgås med familjen. Frivilligt eller ofrivilligt, framgår däremot sällan. Det frivilliga har jag inga problem med, men om det handlar om ofrivilligt, skulle i alla fall jag bli smått oroad. Varför fira årets största högtid med att vara tillsammans med människor som man egentligen inte vill umgås med? Är det bara för att vara med någon - "Vara ensam på julafton!? Det går väl bara inte!?" (Jo då, det går alldeles utmärkt! Du får den jul du vill) - eftersom man "måste" det, så är det ju något fel någonstans.
Och att vara med familjen. Det är jättebra (om det är frivilligt), men. Naturligtvis även resten av året också, men om vi nu ska ta Robin Hoods "ta från de rika, ge till de fattiga", så kanske man just under julen borde tänka utanför familjen och släkten. Tänka på de som inte har något att komma till. Och ge lite av sin tid till någon som du kanske inte känner, men som behöver det mer än din familj som du ändå kan träffa resten av året. Gåvan "tid" (och "engagemang") är rätt oslagbar. Och inte något som mottagaren någon timme senare lägger ut en annons om på Blocket.se under kategorin "säljes".
|
