nergikrisen kommer inte lösas av förnybara källor och ransoneringskort. Den så kallade kärnkraftsrenässansen för konventionella megaprojekt hotas av brist på uran och kompetent personal. Den senaste kärnavfallsskandalen i Braunschweig ger skeptikerna rätt om SKB:s miljonårsförvar. Produktion av nya drivmedel kräver tillgång till relevanta mängder billig energi. Bara med thorium i saltsmältreaktorer kan alla dessa problem lösas.
Fensfeltet i Telemark innehåller thorium som motsvarar hundratals år av global konsumtion. Thoriumrapporten innehållande olika teknologialternativ överlämnades till Norges olje- och energiminister i februari. I rapporten kan den initierade läsa mellan raderna att den enda realistiska thoriumteknologin är saltsmältreaktorn, Molten Salt Reactor - MSR. Gruvdrift i Fensfeltet måste utredas vidare. Referenser finns dock på att brytning skall bli långsiktigt lönsam för energiändamål.
De tekniska hindren, bla korrosionsbeständighet, som kvarstod efter den 5-åriga MSR-experimentet i Oak Ridge National Labs på 70-talet, är lösta. Forskningen på Oak Ridge blev avslutad bla då MSR är ointressant för framställning av kärnvapen. MSR är et enkelt rörmokeri där en härdsmälta är fysisk omöjlig. Saltsmältan inneslutar radioaktiviteten så att ett haveri bara får mycket begränsade lokala konsekvenser.
MSR-avfallet blir mycket mindre i volym och behöver lagras i "bara" 1000 år jämfört med en miljon år för uranavfall. Tusen år råkar vara den tidshorisont som rimligen kan förväntas av ett slutförvar i torr miljö. Behov av slutförvar försvinner alltså inte med MSR. Den internationella atomorganisationen IAEA kommer att applådera detta då MSR-teknologin har det suveränt bästa djupförsvaret mot spridning.
Dagens kärnavfallslager blir inte ett brådskande problem med MSR men en nödvändig resurs. MSR är en allätare som fungerar med alla kärnämnen, inkluderat dagens atomsophögar. Behov uppstår av anläggningar som omdanar till flytande MSR-bränsle men detta kan genomföras med standardteknik.
Investering- och driftskostnader med MSR kommer bli en storleksordning lägre än dagens nivåer. Utveckling och licensiering kan gå till på få år till en bråkdel av priset för en vattenreaktor av standardtyp. Den amerikanska kärnkraftkommissionen håller på att förenkla proceduren för inbyggd säkra och småskaliga reaktorer, något som kommer att ändra schablonen att ny kärnkraftteknik alltid är 30 år borta.
I det längre perspektivet blir råvaror som metall och t ex fosfor nästa strategiska tillgång. Ett livskraftig industrisamhälle kommer att vara beroende av tillgång till all tillgänglig energi för att ta tillbaka insatsvarorna via avancerad återvinning som plasmafaklar och desalinering.
Tillsammans kan de nordiska länderna göra MSR-tekniken kommersiellt gångbar. Norge har även ett moralisk ansvar för att göra thoriumteknologin tillgänglig för fattiga länder som redan lider hårt under oljepriset. Tillräcklig kompetens kan på kort tid byggas upp med bas i verkstadsbolag och kärnkraftsmiljöer.
Tiden lider. Norges olja sinar, Sveriges kärnkraftvärk åldras. Bara Finlands beslutfattare verkar besitta förmågan att lägga ihop två och två. EURATOM startade nyligen ett projekt men det går långsamt.
Thorium och MSR kan bli et nytt JAS-samarbete, modell större. Industri runt brytning, bränsle, reaktorbyggande och nya nischer kan bli mer värd än Statoil Hydro och oljefonden. Möjligheterna kan knappast övervärderas om satsningen görs rätt.
Energi är en politisk bransch. Energijättarna i Norge och Sverige kan inte förväntas ta i thorium utan grönt ljus från högsta håll.
Energi har blivit den viktigaste komponenten i båda försvars- och näringspolitiken. Norge kan hamna i konfliktsituationer om oljan och Sverige måste behålla konkurrenskraftig export. Det är dags för initierade beslut.
