 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Lennart Lundwall
publicerad 3 okt 2011 kl. 06.00:
Thore Skogman och jag
Allt var inte bättre förr. Men ibland får jag för mig att vi hade ett mjukare och snällare Sverige på 1950- och 1960-talet. På Thore Skogmans tid.
Rörradion i den gamla Volvo PV:n klämmer ur sig: "Den bästa bil i världen är nog den vi råkat få - ni skulle bara höra om motorn ville gå". Texten till Thore Skogmans i övrigt muntra läten lägger en viss sordin på stämningen. Det är april 1961 och nycklarna känns härliga i handen och där står min första bil, tre månader efter artonårsdagen. Det är vår, solljus över björkarnas nyutslagna små musöron, löven som är sommarens första rejäla signal. Vårljus även i ynglingasjälen: bil och körkort, oj så vuxen. "Du är en riktig klippare du", skulle Thore Skogman ha sagt. Nu ska tjejerna få en match, åtminstone skjuts...
Den gamla Volvon, en 47:a, ombyggd och ommålad till 56 års modell, fick lufsa många mil den sommaren. Att vi betalade 68 öre litern för bensinen törs man knappt tala om när dagens fartsyndare hör på. "Jag mötte mitt öde i Stöde", sa Thore Skogman om sin egen Norrlandsresa. Några dygn hos kusinerna i Slussfors och arbete med torvtäkten blev min norrlandstripp medan Thores "Jämtgubbe" skrålade ur transistorn i "det ska vi fira" med Karin Juel. "Nu vill jag ha - medicin, medicin, medicin medetsamma". Vilket kan kan betraktas som en rimlig begäran. Alla ensamma mil mil på en E4, som då hette Rikstretton och mellan norrlandsstäderna mest bestod av grusiga gropar. Asfaltsmaskinerna började vid denna tid så småningom leta sig norrut. Det stora samhällsbygget pågick med oerhörd kraft runt artonåringen, som inte märkte något, endast hade tjejer och bilar i huvudet medan Thore Skogman i radion hävdar att "Storfiskarn ljuger så in i vassen".
Hans texter och dragspelsmusik var kanske inte en höjdare, eller hit, på ren svenska, för tonåringen, som gärna slängde sig över stängav-knappen. Men många av Thores 1034 Stim-registrerade sånger har ändå fastnat i skallen på medelåldringarna och medelålderplus-arna. Varje morgon när jag laddar kaffebryggaren dyker en Skogmantext upp i skallen och jag skrålar: "Man måste vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig". Till exempel. Så katten går och gömmer sig och hustrun stirrar i namnlös fruktan. Och tankarna som denne Thore hade om att vara om sig och kring är nog aktuella än i dag. Ja, kanske inte i förvaltningar i stat, kommun och landsting, som med barnslig förtjusning sprider andras (skatte)pengar i spridda skurar över riket.
Åter till min gamla PV, som försöker besegra gropar och storstenar i vägbyggena mellan Sundsvall och Hörnösand. Rörradion lyckas plötsligt fånga upp mellanvågssignalerna från Vårdkasberget, sändaren i Härnösand: "Dra ända in i Hälsingland". Rätt, gissat Thore - jag är där om en timme... I regnet och motljuset från mötande fordon genom den slitna vindrutan försöker jag bättra på sikten med vindrutetorkarna på hög fart. Vi som var med minns med en rysning de vacuumdrivna torkarna. Funkar fint ända tills du gasar för omkörning. Då stannar de helt. Händer garanterat när du verkligen behöver dem.
Allt var inte bättre förr. Men ibland får jag för mig att vi hade ett mjukare och snällare Sverige på 1950- och 1960-talet. Thore Skogman, denne man med rött hår och glest mellan tänderna roade svensken från 1950-talet ända till 2007. Och satte ett och annat avtryck i folksjälen. Inte minst med alla sina sånger om ett flertal svenska orter.
|
