En segeltävling börjar inte med ett startskott utan med månader av planeringsarbete där många människor är inblandade. När tävlingen är igång finns det inga utrymmen för misstag så allt gås noggrant igenom.
Veckan före tävlingen kontrolleras väderprognoserna flera gånger per dag och banan där båtarna skall segla flyttas och flyttas tillbaka flera gånger innan det är dags för startskottet att gå.
För de tävlande börjar tävlingen med ett skepparmöte där de hämtar en nummerlapp och seglingsföreskrifterna som är de regler som gäller för just denna tävling. Där står vad som händer om vi måste flytta start eller mål beroende på väderförändringar, vem man skall kontakta för frågor och hur man skall göra om man vill protestera. Även starttider och signalflaggor finns med i dokumentet.
Så är det då morgon på tävlingens första dag. I år har vi delat styrkan i två delar och ett gäng begav sig ut för att starta alla båtarna på Lucernfjärden medan vi som skulle ta emot dem i målet åkte med buss till Byxelkrok på norra Öland. Där väntade en fiskebåt på att få lägga ut med oss funktionärer ombord.
På vägen ner mot Öland fick vi de första rapporterna - det blåser inte, varje seglares mardröm. Starterna gick men båtarna låg bara där på fjärden och guppade med nästan ingen fart alls. Men ju längre dagen gick dess bättre vind blev det och snart bar det av med fulla segel genom skärgården och ut över Kalmar sund.
På andra sidan sundet lade vi i målgångsteamet ut en gate och en mållinje med flaggor i vattnet. Gaten är till för att båtarna måste vända och gå mot vinden - något som sprider ut dem lite och gör målgången lättare för funktionärerna och roligare för åskådarna. För det sitter mycket folk på piren och tittar.
Det är spännande att se över 100 segelbåtar dyka upp långt bort vid horisonten och segla fort ända in i mål. Nu börjar det stressigaste arbete man kan tänka sig. Tre personer står på däck, en ropar startnumret, en skriver ner numret och en står och tittar över mållinjen och skjuter eller tutar när båtarna passerar över.
Första båten i varje grupp (gruppen är beroende av hur snabb båten är) skall man skjuta ett skott för. Övriga båtar får bara ett tut. Två andra personer som inte får höra ropet står i båtens förarhytt där en ropar numret och den andre för in tid och nummer i en dator.
Det är en mäktig upplevelse att se nio ton båt fara förbi en meter från målfartyget. Det knakar i mast och stag, vitt skum forsar från fören och det fräser om svallvågorna och båten styrs med precision och gott sjömanskap. Visst är det här bara nöje och fritid men ändå kan man ana hur seglingskunskapen burits fram till oss av generationer av de skickliga yrkesmän som levde av och på havet.
Snart har täten gått i mål och det blir något mindre stressigt. Båtarna kommer inte längre i klungor om 20 utan mer utspritt och långsammare. Dags för mig att trolla fram resultatlistorna. Dessa förs via trådlöst internet ut på Byxelkrokens hemsida där de publiceras, kollegorna i land skriver ut dem och sätter upp på en anslagstavla.
När det bara var elva båtar kvar ute i sundet fattades beslut om att hålla prisutdelning. Vi skickade ut ett mass-sms för att nå seglarna, något som är en nyhet för i år och som avlastat målfartyget och sekretariatet från många telefonfrågor.
Klockan åtta på kvällen plockade vi upp mållinjen och byggde morgonens startlinje av den. Närmare halv nio hade vi kommit iland och fick gå till värmande duschar, mat och sängar. Och jag lovar att man somnar mycket gott efter en dag på sjön.
Halv sju går vi upp igen och vänder hemåt för att ta tid på dag två i den här tävlingen.
