Dagens skrivtips: Soldatmordet i London | Vård till papperslösa | Tamerlan Tsarnajev kopplas till trippelmordBörja här!
Artikel
av Lennart Lundwall
publicerad 29 jul 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/juhyxx (BY CC 2.0)
Tankar om åska
Då hör vi dånet; dagens höjdpunkt JAS 39 Gripen med en van förare på bushumör. Han skulle få problem på jobbet till vardags med att förklara varför han far fram i 1000 km/tim 50 meter över startbanan.
Jag ledsnar aldrig på Mälardalen. Dessa ständiga sjöglimtar vid vägen efter smala, slingrande, hyggligt belagda 70-skyltade asfaltsvägar. Den kompakta grönskan nu i mitten av juli, dikesrenarnas blåklockor, gulmårans halvmeterhöga puffar. Och doften, vänner, doften... Där avnjuter man högsommarens självsådda blomsterarrangemang i stilla framfart. Eller så far tävlingsdjävulen i en och man försöker ta reda på hur fort man kan ta sig igenom nästa kurva. Under medpassagerarens milda eller bestämda fördömanden.
Kompassen pekar denna julilördag på Roslagen och Tierp. Där hålles flygdag på det gamla krigsflygfältet med ett 25-tal gamla trevliga åkdon för luftfart, många konstruerade redan på 1930-talet. Vi kom när den gula DC3-an från Vallentuna just avlösts av två fräckt framförda SK 16, den ena skywritande med rök, tecken som tyvärr blåste bort lite väl snabbt.
Då hör vi dånet; dagens höjdpunkt JAS 39 Gripen med en van förare på bus- och uppvisningshumör. Åskådaren märker att hans körglädje ökar vid en uppvisning. Han skulle få problem på jobbet till vardags med att förklara varför han far fram i 1000 km/tim 50 meter över startbanan. I dag är just detta beteende ett beställt evenemang. Dånet vid banänden när han vänder upp nosen för stigning är bedövande och de enorma krafter som släpps lösa när efterbrännkammaren slungar planet femtusen meter rakt upp på en halv minut är svåra att förstå - jag blir rörd, faktiskt, av sådana härliga, helt onödiga stolleprov. Åska är nog den närmaste ljudillustration att jämföra med. Efter några varv över den gamla flygbasen med demonstration av hur snäva svängar farkosten kan klara i extrem fart undrar publiken förstås hur föraren klarar de oerhörda g-krafterna. Så vänder han nosen rakt upp och försvinner lätt rollande i det blå. När planet inte syns längre från marken hörs ändå dånet från efterbrännkammaren, länge, länge och vi förstår att uppvisningen är slut och vi vet att han landar kärran i Linköping eller nån annan stans om kanske tio minuter. Den där härliga farkosten maxar 2000 km/tim vilket betyder Kiruna-Ystad på under en timme.
Jag funderar på den där dagen JAS kraschade så spektakulärt inför hela världen, kan man nog säga, den 8 augusti 1993, på Långholmen, Stockholm. Jag och Månkan, båda i tjänst som annonsjour på SvD, kilade ner till Rålambshovsparken vid Västerbron på rasten för att få en kaffe och lite att tugga på från några av matstånden som fanns överallt under Vattenfestivalen. Vi ser JAS komma in med nosen uppåt, sakta utan motorpådrag. Plötsligt skjuter en person ut sig och jag tänker: Äsch, den andra föraren tar över...
Så förstår jag att något gått snett - tvåsits JAS fanns inte då. Fallskärmen singlar sakta ner och planet faller platt mor Västerbrons södra fäste som det missar med femton meter. Smällen minns jag än idag och rökmolnet och många tusen människors skrik och lilla Månkans stora rädda ögon ty hennes kille bor vid brofästet. Som bekant slutade äventyret ganska väl, utom för konsortiet JAS.
Västerbron är för övrigt platsen för en annan stark flyganknuten händelse. Jag stod en god bit upp på bron för att spana in en flyguppvisning, som i tidigt 1990-tal före Jaskraschen ännu tilläts äga rum över tätbebyggt område. Flera flygplanstyper, bl.a. jätten Hercules, Mustang och Spifire ingick i uppvisningen men dessa har helt förbleknat i minnet. Övertrumfade på alla sätt av de två Saab 37 Viggen som roteflög över Riddarfjärden som slutnummer på föreställningen. Efter fingerade stridsövningar och diverse manövrer kommer dom sakta - i den mån Viggen kan köra sakta - sida vid sida på kanske 90 meters höjd mot bron. Rakt över oss vänder dom nosen mot skyn, tänder efterbrännkammaren och försvinner rakt upp i det blå. Dånet är obeskrivligt och måste nog upplevas. Bron skakar och ögonen tåras och man känner en klump i halsen av rörelse. Så viker dom av i olika riktningar och är borta, putz weg, efter kanske en halv minut. Det magnifika dånet efter alla tusentals hästkrafterna ekar över Riddarfjärden i flera minuter.
Det händer då och då att Viggen förekommer på uppvisningar. Några har faktiskt bevarats i flygdugligt skick, dessa de motorstarkaste planen från Saab. Av oss som stod där på Västerbron under två Viggar på väg rakt upp med full gas, finns de flesta kvar. Men vi hör kanske inte så bra.
Lennart Lundwall, Gammal men inte äldst
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
