Sonen och jag kör förbi köpcentrat i Lund på första advent och konstaterar att det redan är kö för att få en parkeringsplats. Jag läser i tidningen att vi även detta år kommer att slå nytt rekord när det gäller julklappsinköp. Någonstans i bakhuvudet kommer jag ihåg förra årets ungefärgliga siffra som var typ någon miljard. Jag läser också att folk kommer att skuldsätta sig för att kunna ha en "riktigt jul", vad det nu är.
Sonen och jag konstaterar att vi inte ska åka dit de nästa fyra helgerna, och svänger gladeligen iväg från hysterin. Visst firar vi jul, och visst får mina barn julklappar, men jag blir mer och mer benägen att slå ner på firandet när jag känner den osynliga pressen på klappar. I år har jag lagt in en ny julklapp, som består av en upplevelse. Ett minne som de kan bevara inom sig, och detta året blev det en helkväll med god mat och en Timbuktukonsert i Malmö. Vi gillar alla denna Lundakille som är så duktig med orden och tonerna, och även om den lille ännu inte blivit tretton år, vilket var åldersgränsen (han blir det om ett halvår) så fick han följa med. Vi hade en underbar kväll med galna upptåg, och vi kom hem svettiga och med en euforisk blick. Den lille som hade premiär när det gällde konserter var helt lyrisk och tackade hur många gånger som helst. Han försvann iväg till scenkanten och stod där och jazzade nästan hela tiden medan jag och den store dansade och sjöng med. Jag vet att jag kommer att bevara detta inom mig på ett helt annat sätt än om jag hade gett dem en dyr sak.
Jag vägrar fångas av stressen inför julen, och sitta som en trasa när det väl är jul, och vi alla ska vara så lyckliga. Lyckan ska vi väl försöka bevara hela året? Kanske är det för att jag är skild och traditioner blir lite naggade i kanten när det bara kan vara som det brukar varannat år. Å andra sidan har jag min "sommartårta" innan jul som blivit tradition och som jag och mina gäster njuter av. Jag gör lite Chili-con-carne och marängtårta till 30 personer och så firar vi att ljuset snart kommer tillbaka.
Strunta i köpcentret gott folk, ta en fikakorg med till havet, sitt och frys om tårna och känn saltvindarna simma mot dig och njut av gemenskapens stund, hur galen den än må vara!
Birgitta Stiefler, sjuksköterska med kärlek för orden
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
