I sin utgåva 1/2007 av "Försvarsmaktens Forum för insatsorganisationen" inleds med chefsredaktörens ledarsida i vilken denne tar upp förtroendet kring försvarsmakten. Chefredaktören skriver "Det är en försvarsmakt med återvunnet självförtroende och med fokus på leverans och resultat". "Omdömet kom från flera håll, det var det intryck Försvarsmakten genom sina representanter gav vid årets rikskonferens i Sälen - årets stora säkerhetspolitiska sammankomst i Folk och Försvars regi."
Hur skall dessa ovan icke redovisade avsändares omdömen betraktas? Här infinner sig ett flertal frågor: hur kan en organisation med en årlig tilldelning av 40 miljarder av statsmedel och tidigare i det närmaste obegränsat förtroende från den enskilda individen i samhället, överhuvudtaget förlora självförtroendet? Knappast trovärdigt. Mer ett uttalande att betraktas som hjärteknipande för försvarsmakten sak. Redaktören anger ytterligare att dessa ovan positiva omdömen även skulle innefatta försvarsmaktens numer ökade fokus på leverans och resultat. Med tanke på att även Barnens Ö blivit utsatt för försvarsmaktens nyaste robot, kan förmodas att det tidigare 80-talsrobotsystemet "Pingvin" knappast har ersatts av något bättre. Så uppmaningen är att - resultat - kan med fördel prioriteras före leverans, åtminstone för den statliga organisationen försvarsmaktens del.
Folk och Försvars sammankomst i Sälen borde även den, åstadkomma mer än ett par allmänna oredovisade omdömen i försvarsmaktens tidning.
ÖB;s intellektuella tankegods kring försvarsmaktens framtid är nu utgiven i en trilogi. I den tredje boken med rubriken "Både och" uppfattar jag att ÖB summerar/ljuger vidare. ÖB hävdar att "ett ökat samarbete med andra länder är en förutsättning ...//... för att stärka säkerheten och Svenskt inflytande över utvecklingen i vårt närområde." ÖB;s lögn består i huvudsak av att påstå att utvecklingen sker genom ett otvunget - samarbete. Verkligheten, är en långtgående säkerhetspolitisk, militärindustriell, oredovisad - samordning. En samordning vilken syftar till att underordna nationell integritet till förmån för en framtida europeisk statsmakt.
Att en större del av Sveriges befolkning är starkt skeptiska till att nationellt underordnas och därigenom förlora inte bara sin nationella frihet utan även sin individuella frihet till en stark EU-stat med samma förtecken som en statsanställd med ÖB:s agerande förvånar sannolikt bara ÖB med ett antal politiska elitister några till.
Trovärdig utveckling? Förtroende för försvarsmakten?
Per Hagman,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
