 |
SPORT
Artikel
av Mats Hägglöf
publicerad 1 jun 2011 kl. 06.00:
Tack och farväl, Ricky Bruch
Ricky Bruch var en fighter in i det sista!
En tidig vårmorgon år 1984 träffade jag Ricky Bruch på Järnvägsrestaurangen i Malmlö, där han bokat bord åt oss båda inför en presskonferens om dopning som skulle äga rum senare på dagen, med Harald Treutiger som moderator. Jag hade anlänt med nattåget från Stockholm och skulle tala som sekreterare för Riksidrottsförbundets Dopingkommission.
Ricky hade redan konsumerat en halv flaska rödvin vid mötet och mera blev det. Detta till trots var han påläst och undrade varför anabola steroider var klassade som dopingmedel men ej testosteronpreparat (vilket var ett beklagligt faktum, en miss då). Han hävdade att hans testiklar krympte som följd av denna icke dopingklassade medicinering - och det är en korrekt iakttagelse.
Under 1980-talet lärde jag känna Ricky Bruch. Han besökte mig ofta och oväntat i min etagelägenhet i Farsta och var en ständig förbrukare av litium i syfte att stabilisera sitt humör. Ricky hade mångårig erfarenhet av litium - detta "satans gissel" som han kallade det.
Vid ett tillfälle kastade han en och en 20 stycken tusenlappar från vår etageterrass nio våningar upp och menade att detta tilltag brukade han upprepa då och då. Våren 2006 gick han ut i media och förklarade att han skulle bränna upp alla sina idrottspriser.
Ricky Bruch försökte sig på att sälja vitaminer under sista delen av sin levnad, men utan resultat. Han var en fighter in i det sista!
|
