 |
MEDIA
Artikel
av sofia lindström
publicerad 4 apr 2002 kl. 10.41:
Tack Kylie!
Jag vann på Sourze!
Det är fantastiskt kul och lite surrealistiskt att min text blev månadens mest lästa, jag hade (helt ärligt!!!) aldrig trott att Kylies arsle skulle dra så många läsare.
Intressant att texten tolkas så diametralt olika, en del tar mig för rabiat feminist, andra känner oro för att det feministiska medvetandet inte är tillräckligt starkt. Min avsikt med texten var att ställa en fråga utifrån ett visst perspektiv, men ändå vara öppen. Jag envisas med att hålla en icke-tvärsäker hållning, med risk för att verka velig.
Vidare ska jag erkänna att episoden med "nästantonåringen" inte är helt autentisk. Den kommentar som de flesta, typiskt nog, hakat upp sig på "det är annorlunda när killar juckar, de gör det liksom mer på sina egna villkor" har till exempel aldrig blivit uttalad. Jag tycker det är synd att en del verkar ha hängt upp sig på den kommentaren så till den milda grad och (som det verkar i kommentarfälten) inte bemödat sig att läsa resten av texten. En problematik som finns immanent i texten men som ingen kommenterat är den om hur man förhåller sig till ett barn som inte är ens eget barn, som man inte har varit med och "uppfostrat" från början, och som dessutom har sin biologiska mamma som sin stora, oantastade förebild. Detta förvånar mig då jag utgår från att flera av er på Sourze har någon erfarenhet av styv/plast/extra/bonusrelationer. Vad har ni önskat er/krävt av era styvföräldrar, hur stor påverkan har de haft på er och era värderingar?
Apropå rubriksättning, horeri och jakten på "mestlästapengarna" så kan jag bara säga att visst hade det varit mer hedervärt att vinna som redaktionens val. Men jag anser inte att jag horat ner mig med rubriken, då den är adekvat i förhållande till textens innehåll. Man strävar ju alltid efter att sätta en bra, lockande rubrik. Och här på Sourze tävlar ju alla på lika villkor. Och nu ska det erkännas. Jag tycker det är lite kul att tävla. För visst är det en otrolig kick att vinna. Men man behöver ju inte alltid tävla mot andra, det kan vara minst lika sporrande att tävla med/mot sig själv. Förbättra sina resultat, kanske det heter då. Det vill säga hela tiden sträva efter att bli en bättre människa (vad nu det är, men ärligare mot sig själv och sina ideal kanske, väldigt förenklat?)Lite "jagskaminsannvisadem"-mentalitet skadar aldrig. Man kan också kalla det lek. Förutsättningen för att det ska vara kul även de tusentals gånger man inte vinner, är ju att det är en tävling som angränsar till leken, och att man kan ta nederlag med en klackspark, samt lära sig något till nästa försök.
Viktigt är också att man avgränsar sina konkurrenter, det vill säga tävlar i rätt klass, eller tävlar på lika villkor.
Sedan finns det naturligtvis en uppsjö med ofredade zoner för tävlingar, här är några:
Personliga diskussioner
Sex
Föräldrar emellan (när det gäller egna barn och andras ungar)
Tack och hej till alla er som läste texten, och tack Kylie, visst har du ett finfint arsle!
|
Många svenska föräldrar har följt Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran
