POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Lennart Karlsson publicerad 11 feb 2009 kl. 11.43:

Tävlingssamhället tar över välfärdssamhället

Välfärden är inte längre en medborgerlig rättighet, utan sätts nu ut på entreprenad för att få ner kostnaderna.
Det är helt klart att Sverige håller på att gå från att vara ett välfärdssamhälle till att bli ett tävlingssamhälle. Tävlingsmomentet genomsyrar alla sektorer av samhället. Och i tävlingar är det mest segraren som syns, medan förloraren hamnar i skuggan.

Det märks särskilt tydligt inom politiken. Det är regeringen som styr dagordningen och behärskar media. Och just nu håller den sittande regeringen på att i grunden förvandla samhällsklimatet. Nu är det inte längre det gemensamma och välfärden som prioriteras. Välfärden är inte längre en medborgerlig rättighet, utan bara en utgiftspost i budgeten. Allt det gemensamma sätts nu på entreprenad och det gäller att få ned kostnaderna och styra över ansvaret på den enskilde.

Sophämtarnas strejk i Stockholm är ett tydligt exempel på vad som håller på att hända. Vad som händer med sophämtarnas villkor och vad kunderna säger om servicen är av underordnad betydelse. Det viktiga är att entreprenören tjänar maximalt. Det gäller även inom vårdsektorn. Den som vunnit tävlingen om lägsta pris får jobbet. Man drar ner på servicen så mycket som möjligt. Och i Sverige är ju de gamla tåliga och står ut med det mesta ända tills dess någon anhörig slår larm.

Den politiska debatten är också en tävling där det gäller att få in så många snytingar som möjligt på motståndaren. TV-debatter är speciellt viktiga. Skämtaren Göran Hägglund fick många poäng för sin humor, medan den självbelåtne Göran Persson satt som en fåne. Efter regimskiftet vimlade det av förlorare som genast hamnade i skuggan. Det är vinnarna som det skrivs om.

Men att vinna är alltid en kortvarig lycka. De som vinner i ett val måste hela tiden ha nästa val i bakhuvudet. Och det kan sluta i en katastrof. Förloraren tänker inte på annat än på att ta revansch. Inom idrotten finns det många vinnare och förlorare. Men de flesta har inte vett att sluta när de är på topp. Ingo borde lagt av efter första matchen mot Floyd, då hade han sluppit en massa snytingar. Och just nu är det Carolina Klüft som inte har vett att lägga av. Pinsamt är det med Foppa som gör sig löjlig. Han måste ha fått många smällar i skallen eftersom han inte kan sluta.

Skolan är också en tävlingsarena, där det gäller att vara bäst. Andras motgångar är en framgång för en själv. För att nu inte tala om arbetsmarknaden. Där finns de flesta förlorarna. Att hela tiden granskas och jämföras med andra i tävlingen om ett arbete är alltid påfrestande för ett redan svagt självförtroende.

Att det hela tiden ska tävlas och konkurreras förgiftar samhällsklimatet och förvrider vår verklighetsuppfattning. Självkänslan riskerar att få en ordentlig törn i detta konkurrenssamhälle och det kan bli stora problem i de mänskliga relationerna. Och man blir inte den skapande människa som man borde kunna vara.