Ibland förundras jag över att någon överhuvudtaget hittat en partner, särskilt nu i vår tid, med all information om allt möjligt och med all kommunikationsteknik som vi på gott och ont exponeras för och tar del av.
Att dessa relativt nya inslag i vår vardag påverkar oss i stor utsträckning är visserligen ingen nyhet,inte heller för mig,men jag personligen har inte tidigare reflekterat särskilt mycket över hur t.ex chattar och nätdejting påverkar mellanmänskliga relationer. Det som gjort att jag ägnar det lite tankeverksamhet nu är att jag kommit till insikt om att umgänge på Internet i alla dess former hos mig skapat en strävan efter en slags känslomässig vinstmaximering.Istället för att gå på djupet "gräva där jag står" när en ytlig bekantskap inletts så söker jag mig gärna vidare,trots goda intentioner.
Men egentligen är det ju ett biologiskt baserat beteende som existerat före och existerar även utanför nätet... Ett beteende som förstärks av utbudet av nya möjliga bekantskaper och det faktum att det är lättare att ta ut svängarna i skrift än i tal.
Det är en del av det hela. Sedan har vi även en viss avsaknad av eftertanke, reflektion och rätt tänkande. Att förbehållslöst acceptera ideal, sanningar, normer med mera som någon annan skapat, någonstans, någongång är fel. Att bara för att man kan, acceptera sina egna fördomar, orealistiska förväntningar, krav, verklighetsfrämmande åsikter med mera och göra dem till sanningar och ledstjärnor är fel.
Henrik Jonsson, Gör mitt bästa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
