Statsminister Reinfeldt har framträtt och presenterat landets mest demokratiska regering på mycket länge. Med det menar jag att detta är en riktig majoritetsregering, som säger sig ska arbeta för hela folket.
Den avgående regeringen var en typisk minoritetsregering liksom Carl Bildts regering för ca 15 år sedan. De var beroende av partier utanför. Det är inte Alliansens regering. De kan alltså styra statsskutan med bestämda tag. De har ett klart uttalat mandat från folket. Aldrig tidigare har en grupp partier presenterat sina gemensamma ambitioner 1-2 år före valet. De har lämnat rapport efter rapport från sina samarbetsgrupper. De som valde Alliansen har inte köpt grisen i säcken. Går det snett i någon fråga så är det av andra skäl.
Valresultatet 1976 gav vid handen att de borgerliga kunde bilda en majoritetsregering, för första gången på 40 år. Statsminister var den helt oomstridde Torbjörn Fälldin. Men det var en mycket dåligt förberedd regering som snabbt hade stora interna motsättningar. Det blev många mellanspel med både tvåparti och enpartiregering, modell FP. Fälldin återkom ett varv innan han åkte hem till gården i Ramsjö, djupt besviken på sitt eget parti.
Nu är Maud Olofsson näringsminister, av Fälldin kallad "min lellflicka" i en TV-intervju. Han har säkert haft viktiga saker att säga henne, som att inte ge sig in strider som bara kan förloras.Samt vikten av verkliga förberedelser. Det var ingen slump att det var just Maud som kallade till det första mötet, vid badtunnan.
Förre statsministern Carl Bildt återkommer nu som utrikesminister trots påstått "gammalt groll". Man kan på sakliga grunder säga att han var mest meriterad för uppgiften. Han har träffat nästan all viktiga politiker ute i världen och hos FN. Han kan bli en stjärna med viss lyskraft utan att störa Reinfeldts inrikespolitik.
Jag återkommer med kommentarer då jag "smält" lite mer av dagens nyheter!
Jan Brunnegård, Socionom 67 år,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
